Det var efter midnatt. Jag satt ensam vid den välanvända bardisken. Ensam, bortsett från min trognaste vän Jako. Han gjorde mig aldrig besviken, var alltid redo att undsätta mig och lindra min pina. Den enda nackdelen med Jako var att han utan svårighet kunde tömma min plånbok, vilket var fallet även den här kvällen. Men så var han också en 12-åring, lagrad på ekfat från norr. Jag svepte det sista ur glaset och såg ut i natten. Regnet öste ned med ett sällan skådat raseri, jagande de stackars modiga själar som vågade vara ute. Dörren öppnades och jag såg en uppenbarelse stiga in. Kurvor som en serpentinväg, hy som honung och en blick som kunde ge döda puls. Hon mötte min blick och log. Jag log tillbaka, vilket skulle visa sig vara det första av en hel serie misstag jag skulle komma att göra under de närmaste timmarna...

Det är en tid av världsligt förfall, mysterier, våld och mörk erotik. Scenen är mångmiljonstaden Sandukar, det jättelika Imperiets hjärta. Det är en plats för hårdkokta män, farliga kvinnor och fallna kämpar – individer som skapar sina egna regler och som genom sina handlingar visar vad som är rätt eller fel.

Det är en resa in i en tillvaro där starka och destruktiva känslor som begär, aggression och hämndlystnad härskar över de mörka bakgatorna. Egoism, girighet och fåfänga kämpar mot glömda dygder som kärlek, rättvisa och generositet. I Statens ministerier styr de ansiktslösa byråkraterna genom motsägelsefulla formulär och regleringar. I festvåningarna planerar de högburna nya konspirationer och intriger för ökad makt och välstånd. På gatan kämpar den vanliga medborgaren mot brutala gangstrar, korrumperade poliser och sadistiska arbetsgivare, i en kamp för att se morgondagen an.

Det är en tid för ovilliga hjältar.