Secrets of Snes

Julstress och en massa jävla arbete. Ångesten pendlar mellan ren panik till den gamla herderliga prestations-ångesten. Jag jobbar alldeles för mycket. Jag sover alldeles för lite. Jag dricker alldeles för mycket energidryck. Jag äter alldeles för lite. En förbannad snöbolls effekt som bara eskalerar. Det är väl bara en tidfråga innan jag smäller emot en vägg.

De flesta Julklapparna är köpta. De som inte blivit köpta kommer säkert inte heller att bli det. Har inga fler lediga dagar före Jul. Eller jo, onsdag och torsdag nästa vecka, men då ska vi istället försöka rollspela lite. Hellre en verklighetsflykt i goda vänners lag än att vistats i Piteå stad. Det är faktiskt på god tid att gänget tar sig från Haven och in i den lite mer mystiska Bjaarnskogen. Ska bli sannerligen intressant och se vad de hittar på för något där.

Mitt lilla Dofus beroende varande inte så länge. Visst, jag tycker fortfarande att det är ett sött och roligt spel, men jag har svårt att hålla mig kvar vid ett och samma spel under en längre tid. Det hjälper ju förstås inte att Sophie håller utkik efter ett alternativ hela tiden. It's just a game!

Jag har hur som helst återgått till att spela emulator. Började försiktigt med Sega 16-Bit där jag snart insåg att det är få spel som egentligen är så roliga. Shining Force i all ära men jag börjar kunna alla dialoger och hemligheter utan till, det är nog dags att gå vidare. Jag har inte varit så mycket för Phantasy Star serien även om jag provat den och funnit den både snygg och välgjord. Streets of Rage är inget man direkt spelar solo, det är obligatorikst att ha en vän vid sin sida. Det blev drygt ett dussintals spel jag gick igenom innan jag insåg att det jag ville var att spela Snes.

Det tog lång tid innan jag överhuvudtaget skaffade mig ett Super Nintendo. En klasskamrat sålde sitt, när jag gick 6:an, för någon hundring. Trots att jag snabbt la vantarna på det blev det aldrig så att jag investerade i alla bra spel som fanns/finns. Istället hyrde jag bara spelen då och då.  Så när jag väl fick ner Zsnes emulatorn som den så fint heter möttes jag av ett enormt utbud. Jag har än inte spelat igenom ett enda av Final Fantasy spelen till konsollen. Super Metroid har jag bara sett hos en kompis. Harvest Moon och Theme Park har jag aldrig tagit mig tid att spela. Finns ett par riktigt bra Megaman spel att ta sig igenom. Super Punchout är ju nästan lika bra som sin föregångare. Shadowrun är ett av de få spelen jag ägde till Nintendo, men på den tiden var det alldeles för komplicerat för mig. Secrets of Mana har jag int klarat ut. Hyrde det flera gånger men nådde aldrig hela vägen fram. Ett spel som jag dock både har spelat och klarat ut är Chrono Trigger, men jag är väl medveten om att det finns flera slut och därav också ett återspelnings värde utav rang.

Ovan har jag bara nämnt ett fåtal spel ur mitt nya emulator arkiv. En mängd japanska spel och amerikanska finns även i mitt arkiv. De flesta har jag aldrig hört talas om, men roliga är dom.

Nu ska jag torka blod från badrummet och köket och kanske få i mig lite frukost. Vi hörs vid senare.

Kommentarer
Postat av: Krille

Glöm inte Zelda A Link To a Past, Knights of the Round, Maximum Carnage, Super Castlevania IV och Vampires Kiss, Pop'n'Twinbee, Terranigma, Illusion of Time, Secret of Evermore, Yoshis Island.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback