B-Dash: snabb förflyttning framåt; utförs genom att hålla in en specifik knapp, exemplevis B på en NES-handkontroll; uttrycket härstammar från spelet Super Mario Bros (1985)

Ovanstående är taget ur en kort artikel i senaste Level (5) sid 21. Det för mig direkt tillbaka i tiden då en av mins största idoler härjade i teve rutan, Captain N: The Game Master. Serien handlade om Kevin Keene och hans hund Duke som på något vis sugs in i teven och hamnar i Videoland där han måste kämpa emot Mother Brain (skurken ur Metroid) och finna ett sätt att återvända hem. Vad som gjorde Kevin eller Captain N unik var han supercoola bälte, i form av en NES-handkontroll. Där kunde han utföra B-Dash, hoppa riktigt högt eller till och med pausa spelvärlden. Underligt nog användes det sistnämnda väldigt sällan. Han var hur som helst den absolut coolaste människan i världen och jag drömde mig ofta bort till Videoland.

Ett stort grattis till breakdanceinstruktören Ryan Hart, som besökte Sverige i början på augusti och våran fightingtunering; Versus. Britten tog hem samtliga tuneringar han ställde upp i och kunde lämna Sverige 8000:- och en PSP rikare. Synd bara att man inte kunde vara där och se hur det hela gick till. Kanske kan man hitta lite filmer på nätet (länka mig gärna om ni hittar något).

Dead Rising plockade poäng hos Level redaktionen, hela fyra stycken 9or och en massa beröm. Även om jag mycket sällan köper spel efter betyg verkar det här mer än lovande. Enchanted Arms fick nöja sig med en ynka 6a i betyg. Kanske inte helt oväntat. Men jag blev positiv överraskad när jag senare läste www.penny-arcade.com och läste att "Gabe" verkligen uppskattade spelet och ansåg att dess dåliga recensioner inte var befogade. Jag hoppas att spelet dimper ner i brevlådan från Goodgame, annars är det tevksamt om jag investerar i det. Saint's Row får positiva recensioner, men jag känner att det räcker med att äga ett GTA spel.

Som redan nämnt har Ninety-Nine Nights spelats väldigt flitigt, av både mig och Sophie. Nu är alla karaktärer upplåsta och snart  max levlade. Jag har alltid gillat Dynasty Warriors serien och till och med Drakengard tilltalade mig på en viss nivå. Spelet har verkligen inte gjort mig besivken trots att det är en aning för enkelt och att det inte finns möjlighet att spela två spelare samtidigt. Men det är ju de uppföljare är till för, att fixa allt som var dåligt i ettan.

Snart, eller rättare sagt den 23 Oktober, kommer ett nytt TCG (Traiding Card Game) till stan. World of Warcraft kommer i kortformat. Det må vara ännu ett sätt att mjölka pengar men det intresserar mig inte mindre bara för det. Än så länge är jag inte särskilt påläst i spelet men om Blizzard lägger ner lika mycket energi på det här kan det nog bli riktigt kul. Och alla vet ju hur beroende man blir av att samla på saker.

Började prata gamla tv-spel på jobbet med Johan, och började minnas en gammal konsol jag ägde när jag var ritktigt liten, typ 5-6 år i alla fall. Efter många om och men började jag surfa runt på eBay och Tradera i hopp om att finna det. Mycket riktigt så fanns det där. Det såg inte riktigt ut som jag minns det, men hur bra minne kan man ha haft i den åldern. Konsolen i fråga var i alla fall en Atari 2600, om inte möjligt en äldre version. Idag har jag ingen aning om vars spelet kan vara. Jag misstänker att spelet gav till mina kusiner i samband med att min SEGA 16-Bit anlände. Kom samtidigt ihåg att min pappa en gång köpte mig en Lynx som var Ataris bärbara maskin. Den sög dock batterier och var väldigt tung och otymplig. Finns dock möjlighet att den ligger på vinden som samlar damm med min SNES.

Imorgon väntar ett återbesök för Bard och hans vänner i D&D kampanjen the Tempel of Elemental Evil. Så det gäller att vässa pennan, ladda d20 och ta med sig gott om healing potions (aka Energidryck)