Den 20:e Juli förra året skrev jag en Top 10 över vilka hjältar jag helst bannade i League of Legends. Och eftersom spelet hela tiden justeras och förändras tänkte jag att det skulle vara kul att göra en ny lista och få se lite av förändringarna som har skett, dels på grund av balansering men även på grund av att man förändrats som spelare.

Här får ni en länk till mitt gamla inlägg. Inte en enda av mina gamla val dyker upp idag.
Så här ser listan ut idag;

---

Number 10 - Anivia


Anivia är en sådan karaktär som jag ännu inte lärt mig att spela, men jag har fruktansvärt stora problem att möta henne. Jag tycker att man konstant blir träffad av hennes stun-pike combo som tar en stor del av ens HP, och när man väl lyckas få ihjäl henne så blir hon bara ett ägg. Lyckligtvis finns det väldigt få spelare som väljer att spela henne framför någon annan magiker, vilket bara är bra för mig.

Number 9 -Nocturne


Nocturne (eller Nocken som jag kallar honom) är en av mina mer spelade hjältar, har älskat att spela honom ända sedan han släpptes. Han tenderar dock att dö relativt enkelt, och oavsett hur många kills han får kan han inte bära upp ett lag i det långa loppet. Men har erbjuder någon som ingen annan hjälte gör - gratis kills mot dåliga spelare, och det är inget man vill bjuda på i onödan.

Number 8 - Kog'Maw


Av alla ranged-DPS hjältar i spelet är det bara Kog som jag verkligen fruktar. Får han en bra start eller blir det bara en väldigt lång match är det ingen som kommer i närheten av skadan han kan göra med en Madreds Bloodrazor och lite attack speed.

Number 7 - Amumu


Den lilla killen blir sällan bannad i Amerikanska sammanhang, men i Europa är det en annan femma. Man kan tycka att han bara är en vandrande Ulti som bara väntar på att fånga upp en hel grupp spelare och stunna dem. Med ett bra kordinerat lag kan man undvika detta. Spelar man med en massa randoms är chansen inte lika stor, så jag kan gärna slippa möta honom.

Number 6 - Gangplank


Jag vet att när jag loggar in imorgon så har Gangplank fått sig en lättare nerf, och han kan tappat en hel del av sin forna styrka, men jag utgår från att han utgör samma fara. Snabb i junglen, kan hantera en solo lane, kan vara både AD-carry och tank, det går till och med att spela support med honom. Viken annan hjälte kan göra allt detta och dessutom ha en global ulti med både slow och skada. Det värsta är nog att han inte ens kräver särskilt mycket färdighet att vara dödlig med.

Number 5 - Morgana


Inte så mycket mer än en meta-ban. Folk spelar henne som faen just nu, och hon är riktigt farlig. Svårt att stoppa hennes farm. Hennes snare kan erbjuda gratis killls. Hennes sköld räddar en Carry ur nästan vilken situation som helst, och hennes ulti avgör teamfights om den har rätt tajming. Det finns mycket att frukta av denna hjälte, men så snart folk vänjer sig att möta henne kommer hon att tappa popularitet.

Number 4 - Talon


Gawd vad jag hatar att möta denna hjälte. Så fort han är med i en match så vet jag att det kommer bli trubbel. Han skickar ut skada lika snabbt som Annie, fast han gör det i AD format. Både ansikten och hjältar smälter. Han har det lätt för att farma och är svår gankad. Efter att sett honom vinna alla matcher han var med i under IEM har jag insett hur farlig han egentligen är.

Number 3 - Lee Sin (aka Free Win)


Min personliga favorit för stunden. Kan gå vilken väg han vill i djugeln. Har möjlighet att ge bort blå-buff redan från level 1. Gankar som en gud med sina skills som både slowar och har extremt hög skada på låg level. Han går sedan att bygga extremt tankig eller för att bara göra mer skada om det skulle behövas. Känner jag inte själv för att spela honom så vill jag absolut inte möta honom.

Number 2 - Udyr


Odjuret har länge varit min största fiende. Har aldrig förstått hur en hjälte har kunnat tanka, ganka och slå så hårt... tills jag själv började spela honom. Nu kör jag på ordspråket "If you can't beat them, join them". Eftersom jag själv nästan alltid junglar så vet jag vilka djunglare jag helst vill slippa. Udyr är högst upp på den listan.

Number 1 - Akali


Akali är bara löjligt stark. Gör extremt mycket AP och AD skada. Är näst intill omöjlig att ganka. I rätt händer är hon helt ostoppbar. Det hör till vanligtheten att möta en Akali som har tio gånger så många kills som deaths. Allt för ofta kan man inte göra annat än att se på när hon slaktar ens lagkamrater och får bara mer och mer items. Just nu finns det extremt få sätt att stoppa henne på, men det absolut mest effektiva är att banna henne.

Tänkte att det är läge att spotta ut ännu en Top 10 lista av något slag. Denna gång får kategorin bli Rollspel, och då menar jag inte Final Fantasy eller Mass Effect, utan vanliga, hederliga penna-och-papper varianter. Ordningen bestäms dels i hur bra jag tycker att reglerna är, men främst av hur roligt jag har haft när jag spelat dem eller varit spelledare.

---

Number 10 - Dungeons and Dragons 4th Edition



Det har dessvärre inte blivit så mycket DnD4 som jag hade hoppats på i min spelgrupp. Inget fel på spelet om man kan leva med att det har lite mer fokus på strid och att det fungerar rätt likt ett brädspel. Är riktigt sugen på att starta upp en ny omgång och se hur det uppskattas av den "nya" spelgruppen, för alla gillar väl att döda monster och hitta skatter?


Number 9 - Stjärnornas Krig



Ja, det är den gamla dängan från Äventyrsspel helt på svenska. Spelet led kanske lite av att man inte hade så många alternativ när man skapade karaktärer. Men att spela en Wookie som bara fick vråla som Chewbacca eller som en Ewok som samlade på blänka objekt hade sin charm. Om jag minns rätt så kunde även Stjärnkryssare svänga 180 grader på 0,3 sekunder vilken var en skön bugg i regelsystemet.

Number 8 - Shadowrun 4th



Också ett spel som inte blivit spelat tillräckligt mycket pga mig. Alver, dvärgar, orcer blandat med maskingevär, matrix och magi. Extremt mycket att hålla reda på men som också erbjuder väldigt mycket möjligheter. Kan man bara sätta sig ner och få en bättre förståelse för världen det utspelar sig i kan det nog bli riktigt bra. Än så länge har jag bara haft en riktigt rolig session där Sophie förvandlade sig till orc och tog tjack för att kunna smyga in på en tungt bevakad konsert.

Number 7 - Operation: Fallen Reich



Ytterligare ett svenskt rollspel, fast skrivet på engelska. Ett gäng hemliga, brittiska agenter ger sig efter Hitler och hans arme av demoner. Fruktansvärt mycket humor i detta spel och ett av de roligaste sättet någonsin att skapa en karaktär. Enda som jag riktigt saknar är en "insanity" mätare eller tabell. Detta ska definitivt spelas inom en snar framtid igen.

Number 6 - World of Warcraft RPG



Bygger på en känd värld och ett känt system (D20). Väldigt enkelt att sätta sig in i, och det är roligt på en meta nivå att uppleva Azeroth på detta sätt. Krävs dock en ganska ordentlig kampanj för att komma någonstans med sina karaktärer, men det är kul när man lyckas.


Number 5 - Call of Cthulhu



CoC har jag både haft möjlighet att spela och vara spelledare till. Fick genomlida en hel del med min "Bible Salesman" innan han blev brutalt mördad av en uteliggare som var beväpnad med en revolver. Gäller att ha ett par karaktärer på lager. Mytologin är helt underbar och som dektektivspel är det nästan oslagbart.

Number 4 - Warhammer Fantasy Role Play



Det här rollspelet har nästan hunnit med lika många versioner som figurspelet. Gillar denna klassika variant bäst då man har drygt 150 olika klasser/yrken att välja mellan. Allt ifrån fiskare, rånare, riddare, magiker, kirurg, rått-fångare. Sen är det dessutom en väldigt rik värld med många platser att utforska. Edvard har nog slagit rekord i dumhet då han lobotomerade en dvärg och flyttade in hos honom för att dölja sitt misstag. Kubbe lyckades även fälla en riddare i fullplåt med ett skott av sin crossbow-pistol.

Number 3 - Trudvang



Helt klart det bästa svenska rollspelet på marknaden. Low-fantasy i bästa John Bauer känsla. Alla är skitiga och fula. Magi och alver är sällsynt. Ens attribut är inte längre siffror. Det finns väldigt mycket att älska med detta spel. Om jag bara lyckas finna det legendariska Snösaga tillbehöret så vill jag absolut återvända till denna värld. Då blir det att marchera genom lummiga skogar upp mot de snötäckta fjällen.

Number 2 - Deathwatch



På denna plats hör även Dark Heresy. Att rollspela i det 41:a milleniumet var betydligt roligare än vad jag förväntade mig. Särskilt underhållande har det varit att följa ett gäng blodtörstiga marines som har klamat sig igenom allt jag har kastat mot dem. Nu börjar dock våran kampanj närma sig sitt slut, så det återstår att se om jag kommer fortsätta plåga dem eller om det blir något helt annat... eller annan... som tar över.

Number 1 - Delta Green



Ta det bästa ur alla dektektiv rollspel, släng in lite hederlig action och tillsätt sedan Lovecraft mytologi. Då har du Delta Green. Jag än så länge bara varit spelare till detta spel, men jag har aldrig tidigare fått upp pulsen i ett rollspel. Det har varit fruktansvärt spännande och roligt. Och min karaktär han både med att spränga folk med raketgevär, bli bortförd av utomjordingar och tillslut försvinna spårlöst i sydamerikas jungel. Det bästa av allt är jag lyckades ta ner min insanity från ~80 ner till typ 3. Good times.

För att fortsätta i 40K spåret som jag är tillfälligt besatt av tänkte jag slänga ihop en Top 10 lista. Denna gång får temat bli 'Founding Chapters' och vilka som är mina favoriter. Bedömningen görs på Pre Heresy, Post Heresy, Primarch och även till viss del figurerna.

---

Number 10 - World Eaters


De som idag bara är ett gäng Khore-bärsäker med stämgafflar på sina hjälmar var betydligt grymmare innan. Deras primarch var en techno-gladiator som var helt ostoppbar med sina dubbla chain-axes. Hela deras chapter kultur kretsade kring gladiator liknande traditioner, och det sägs att bara Horus och Sanguinius kunde besegra Angron i strid.

Number 9 - Night Lords


Night Lords är med på listan av en anledning. Deras Primarch Konrad var fucking Batman. Hans taktik var att sprida skräck och terror. Han gick under namnet "Night Haunter". Deras symbol är en döskalle med fladdermusvingar.  Saknas bara att han hade en grotta med massa uppfinningar och en ung pojke som han tränade upp. Modellerna var ju också rätt charmiga.

Number 8 - Ultramarines


Trots att de kallas för vanilla-marines tycker jag ändå att de har en unik charm. Hänsynslösa taktiker och strateger som inte gör något förhastat. Det är ju en anledning till att de är det största och mest välbehålna av alla chapters som gick igenom Horus Heresy och Hive Fleet Behemoth.

Number 7 - Blood Angels


Trots att deras Primarch var en pretty-boy med vingar är övriga Blood Angels något helt annat. Alla i detta chapter lider av något de kallar för Red Thirst som ger dem en viss kärlek till att dricka blod, och till viss del äta upp sina fiender. Går det riktigt illa så går detta vansinne över till Black Rage, där de i sitt galenskap försöker dö den mest glorifierade döden de kan.

Number 6 - Imperial Fists


Banangult är inte någon färg jag föredrar, framförallt inte att måla. Det jag dock gillar med Imperial Fists är att de kanske är de hårdaste och envisaste av alla marines, utan dem hade Horus säkert lyckats med sitt anfall på Terra. Deras Primarch Dorn blev så vansinning efter Horus Heresy att han anföll Iron Warriors planet med hela sitt chapter, och trots att de blev massakerade så fortsatte de att kriga med bara sina knivar, det var bara för att Ultramarines kom till undsättning som både Imperial Fists och Iron Warriors finns kvar idag. Sen så är ju Black Templars de hårdaste av alla sub-chapters.. men det tar vi en annan gång. 

Number 5 - Death Guard

Death Guard är nog det enda Chapters om jag tycker blev häftigare när de gick över till Chaos. Innan så var de bara i stort sett vanliga marines som gillade att dricka gift och lät bli att måla sina rustningar. Nu för tiden är de helt uppsvälda, böldiga och groteska på alla sätt och vis. En dröm för alla som gillar att konvertera figurer.

Number 4 - Thousand Sons

Har rätt nyfunnen kärlek för detta Chapter efter att ha läst boken. En hel arme med psykers av olika slag vars förbannelse är mutationer (hello tzeench). Ett starkt egyptiskt tema genomsyrar hela armen vilken för dem att se väldigt unika ut på slagfältet. Deras Primarch Magnus the Red var också en förbannat grym jävel som sänker titaner på egenhand.

Number 3 - Space Wolves

Rymd vikingar! Mjöd, skägg, pälsar, tänder och yxor. Hur kan man inte älska detta pack? På sätt och vis kan det kännas som att de inte riktigt passar in bland kjersarens andra Space Marines som känns betydligt mer civiliserade, men samtidigt känns det så rätt när man läser om hur nervösa alla blir när - the wolves are coming!

Number 2 - Dark Angels


Dark Angels är väl det närmaste man kommer till en riddar-order. Har som alltid haft en förkärlek till dess kåpbeklädda krigarna och deras historia som de inte vill tala om. Efter att drygt halva deras Chapter vände sig mot kjesaren så har resten vigt sitt liv till att söka upp dem och hämnas.

Number 1 - Iron Hands


Hur gör man en gentiskt modifierad super soldat ännu bättre? Jo, man byter ut det svaga, ömtåliga köttet till kallt stål. Att byta ut sin vänster arm är obligatriskt, men en del går så långt att de blir helt mekanskia, något som andra chapters inte tycker är så hälsosamt. I strid är de ännu brutalare och avrättar gärna sina "fångar" som bevis för deras svaghet.

Året börjar närma sig sitt slut, och alla har väl mer eller mindre hunnit med att summera årets bästa i alla möjliga kategorier. Jag har personligen knappt spelat 10st olika spel i år då jag snöat in mig på ett spel i taget. Men vi kör hårt för att få ihop årets sista Top 10 lista för min del.

---

Number 10 - Årets Thrower



Laget Reikland Reavers producerar år efter år intressanta spelare. Men deras största stjärna sedan Griff Oberwald måste ändå vara Eidrich Holstein. Med bara ynka 6 matcher under bältet har han redan producerat mest touchdowns, casualties, interceptions och comps. Jag inväntar bara studen då han även får vara med om en perfekt Larsson.

Number 9 - Årets Chapter



De kom som en blixt från klar himmel. Alla förväntade sig att se ytterligare ett founding chapter i rollspelet Deathwatch, men skaparna ville annat. Storm Wardens kan enklast beskrivas som marines från Wales. De gillar stora svärd, att duellera, kommer från ett mytiskt förflutet och har en förkärlek till... Tech-Marines(?)

Number 8 - Årets Zombie



I en serie som inte alls blev som jag hoppats på fick vi i alla fall se den kanske mest välgjorda zombie någonsin krypa omkring. En obehagligt tragisk scen är hon sedan ett minne blott. Så även tv-serien.

Number 7 - Årets Fokus på Hattar



Team Fortress 2 förvandlades i år från ett av de bästa (och mest balanserade spelen) till en grindfest utav rang. Allt handlar nu om hattar och om att byta till sig dem. Nej tack. Jag letar gärna efter andra spel för att tillfredställa mitt FPS sug.

Number 6 - Årets Nostalgi



Återupptäckten av Franks gamla radioprogram i P3 - Syntax Error. Många kvällar spenderas i min ungdom genom att bara ligga i sängen med hörlurar och bara lyssna på all brilliant bitpop. I år har de gamla inspelningar fått agera inspiration till allt jag har tecknat. Och mer ska det bli!

Number 5 - Årets Indian



Ingenting kan få mig på så bra humör som att kasta runt små eldbolls-kastande fjollor. Ingenting kan heller få mig på så dåligt humör som när man missar det där Ultra kastet och förlorar. Rage!

Number 4 - Årets Insta Kill



Nuff said.

Number 3 - Årets Bästa besök på Max



En varm sommardag var vi slöa och ville äta på Max. Beställde mitt Green-Mål med en stor vaniljshake. Fick min Shake direkt i handen och vi satte oss för att vänta på maten. När de väl ropar upp våran order står där en till(!!!) stor vaniljshake. Lyckan var total. My best day ever.

Number 2 - Årets Bästa Köp



Bokus hade "fel" på sin rea och prismärkt alla böcker låångt under det tänkta priset. Vi var en av de som lyckades plocka hem en beställning av ett värde på ca 4-5000:- och betalade endast en bråkdel. Det har dock inte blivit många serie köp efter detta.

Number 1 - Årets "Natural 20"



Just när alla trodde att faran var över och mysterit löst så blir Sophie överfallen. Hon blundar. Riktar sin hagelbrakare i riktning mot sitt mål och trycker av. Första tärningen visar 20. Andra tärningen visar 20. Tredje tärningen visar 20. Kaboom-kaboom!

Det har blivit en hel del League of Legends på sista tiden, särskilt sedan Season One uppdateringen släpptes och förändrade spelet en hel del. Plötsligt har man möjlighet att banna 4st hjältar, och sedan kan ingen välja samma hjälte som motståndarna har gjort. Vilket leder mig till min nästa Top 10 lista, de top 10 man vill banna, och framförallt varför. Spelare du inte LoL så sluta läs nu. 

---

Number 10 - Soraka the Starchild

 

Soraka är egentligen inte en farlig hjälte i sig. Hon har knappt några attacker själv som man bör akta sig för, förutom en silence spell. Det som gör henne farlig är att hon är spelets enda riktigt support-karaktär. Förutom att öka Magic Resist till laget kan hon både hela dem och ge dem Mana. I rätt sällskap kan hon skapa en odödlig kombination.

Number 9 - Twitch the Plague Rat



Twitch är spelets enda karaktär med avstånds attacker som kan göra sig osynlig. I de rätta händerna och mot lag som inte använder sig av Wards/Oracle är han rent utav match avgörande. Lyckligtvis har de flesta lärt sig hur man hanterar råttan vid de här laget, men jag undviker honom gärna.

Number 8 - Karthus the Deathsinger



Karthus vore egentligen inte något problem om han inte hade tillgång till spelets kraftigaste spell - Requiem, som skadar alla motståndare på hela kartan. Håller han koll på motståndarna kan han plocka många gratis kills, och väldigt få hjältar kan motverka skadan han delar ut.

Number 7 - Tryndamere the Barbarian King



Trynds styrka ligger, likt Karthus, i hans ultimate - Endless Rage, som gör att han inte kan få mindre än 1 HP oavsett hur mycket stryk han tar. Lägger man all fokus på honom kan man räkna med att han tar sig ur striden utan att dö. Och om man låter honom vara så gör hans vanliga attacker fruktansvärt ont, och kommer bli din död. En fruktansvärt besvärlig motståndare hur man än gör.

Number 6 - Pantheon the Artisan of War



Det finns två anledningar varför jag bannar Pantheon. För det första är han en av spelets bästa i end-game med stun, teleport och massiv skada. Andra orsaken varför jag vill banna honom är att det finns fruktansvärt många dåliga Panth-spelare och jag vill inte ha dem i mitt lag.

Number 5 - Taric the Gem Knight



Taric är, eller var, en av de karaktärer jag spelade mest. En ordentlig tank som både kan hela sin kamrater och fälla torn på egen hand. Orsaken varför jag bannar honom är att om jag inte själv vill spela honom vill jag absolut inte möta honom.

Number 4 - Shen, Eye of Twilight



Shen är den karaktär jag spelar mest med. Spelets absolut bästa tank. Förutom att faktiskt tvinga folk att slå på honom kan han teleportera sig till folk i nöd, vilket gör att man kan rädda folk och ganka motståndare väldigt enkelt. Jag bannar honom av samma anledning som Taric. Spelar jag inte honom vill jag inte möta honom.

Number 3 - Heimerdinger the Revered Inventor



Heimer är spelet absolut främsta "pusher". Jag har sällan sett honom förlora 1-vs-1 situationer, och väldigt många gånger sett honom vinna 1-vs-2. Jag har aldrig riktigt lärt mig att spela mot honom, det enda rätta är att vänta ut honom och försöka ganka ihjäl honom... eller banna honom helt enkelt.

Number 2 - Xin Zhao the Seneschal of Demacia



Xin är spelet senaste karaktär och lider väl därför av att vara obalanserad. Han gör osannolikt mycket i skada på kort tid, och även om han är "svagast" i end-game har han ofta gjort sitt för laget. Han behöver en ordentlig genomgång av skaparna, tills dess undviker jag honom som pesten.

Number 1 - Shaco the Demon Jester



Det finns en hel del orsaker varför folk alltid skriver "Ban Shaco!!!" så fort man startar en match. Han är en utmärkt ganker. Han kan ta ut torn på egen hand. Han kan plocka baronen. Man vet aldrig vars han är. Han har spelets bästa skill för att fly. Och precis som med Pantheon finns det många som tror sig kunna spela honom, och de vill man inte ha i sitt lag. Han är helt enkelt en mardröm att slåss mot.

Okej, dags att ge sig på en Top 10 lista igen. Tänkte köra på temat Warhammer Fantasy figurer. För att ha något form av begränsning så listar jag de tio snyggaste modellerna som get mig en riktigt "awesome" känsla samt att de på något sätt representerar sin ras och varit en stark orsak till att jag velat börja spela med dem. Och jag begränsar detta till endast en modell från varje ras/lag.

---

Number 10 - High Elf Lord


I mina ögon en riktigt klassisk och respektingivnade general. Inte alls någon märkvärdig eller heroisk posé intas, utan han lyser bara självsäkerhet som en hög-alv ska. Helt klart den modell jag skulle låta aggera general om jag spelade High Elfs.

Numer 9 - Dwarf Deamon Slayer


Jag blir nästan lite nostalgisk varje gång jag ser denna slayer. Beror nog en hel del på att han var den slayern som tillhörde Warhammer Quest. Hans magnifika mohawk skulle göra Mr.T avundsjuk, och jag kan verkligen se den här lille kämpen vandra tvärs över slagfältet bara för att få svinga sin yxa mot en Bloodthirster.

Number 8 - Carnosaur


Ödlorna fick en special-character som rider på något som ser ut som en blandning av en t-rex och en raptor från Jurassic Park. Elak och skräckingivande modell på alla sätt (och den är inte sämre på papper). Som dinosaurie nörd var det svårt att inte bli svartsjuk när Klicken kunde ställa upp med honom. Synd bara att Lizardmen inte hade några andra schysta dinosaurier...

Number 7 - The Black Coach


Vampyrerna har sällan haft någon modell att skryta med. Tråkiga skellett och zombier med ännu tråkigare vampyrer i fronten. Men till slut dök det upp en vagn med självaste "döden" som kusk, och de odöda blev genast några snäpp häftigare. Jag har dock aldrig fått se diligens i action.

Number 6 - Stone Troll


Ett troll blir inte mer troll än så här. Det är något med hans primitiva klubba och blick som tilltalar mig på ett sätt inget annat troll gör. Den här snubben har en plan. Och den planen är att plantera denna påk i din fontanell.

Number 5 - Wood Elf Lord


5:- på att du inte tycker att den här modellen platsar som nummer 5, eller att den ens borde bara med på listan. Men den här figurer representerar varenda skogsalv jag fantiserat ihop i min skalle. Beväpnad med både båge och svärd i en förväntasfull posé kommer han att grasiöst förinta allt motstånd utan att ens svettas innan han kliver tillbaka på sin gren och bevittnar sin vinst på slagfältet medan vinden blåser i hans år. /fanfiction

Number 4 - Ushabti


När Tomb Kings presenterades som en egen ras orkade jag inte ens bry mig. Men när de första bilderna på Ushabtis släpptes kom jag på andra tankar. Egyptiska gudamonster direkt ur Stargate kan inte vara annat är awesome. Dessvärre går det inte att bygga en armé runt dessa figurer idag... but one day perhaps...

Number 3 - Screaming Bell/Plague Furnace


Råttorna som fått den senaste uppgradering bland sina modeller fick såklart även den bästa på länge. Den skrikande klockan skulle jag aldrig kunna tänka mig att vara utan. Om man så vill kan modellen dessutom användas till den minst lika häftiga Plague Furnace. Älskar verkligen dynamiken i denna modell. Råttan som "surfar" på klockan. Ratogren som verkligen sliter för att få den i gungning och den mystiska gröna röken som flyger ur den.

Number 2 - Bel'akor


Deamons är också en ras jag tycker varit befriade från riktigt coola figurer tills Storm of Chaos gav oss Bel'akor. En fullkomligt gudomlig modell som verkligen representerar hur en demon bör se ut. Vassa, krokiga horn. Smått trasiga läder vingar. Och en attityd som säger "kom hit så får jag slå ihjäl dig!".

Number 1 - Green Knight


Kan det bli mer nobel och heroiskt än en riddare på sin stolta springare? Jag tror inte det. Den gröna riddaren representerar allt som en riktigt hjälte skall. I fluff, artwork och modellmässigt är Green Knight komplett i mina ögon.

Sitter och funderar lite över min nästa Top 10 lista. Tänkte basera den på mina favorit Co-op spel, men en sådan lista skulle bli väldigt lång. Så jag tänker ha vissa begränsningar. För att göra listan lite "intressantare" tänkte jag låta bli att använda Xbox 360, Playstation 3 och Wii spel. Inte heller räknar jag MMO's som Co-op. Det blir helt enkelt spel som jag lirat som krävt en (eller flera) fysiska personer i soffan genom åren. Inget Gears of War, Modern Warfare, Resident Evil 5 eller New Super Mario Bros.

Here we go!

---

Number 10 - "Final Fantasy: Crystal Chronicles"



Spelet krävde en hel del för att kunna spelas ordentligt. 1st Gamecube samt själv spelet räckte inte. Man behövde dessutom 1st Gameboy Advance per spelare. Spelet hade dock sin vanliga FF charm med söta raser som man kunde spela lite hur man ville. Det största felet låg dock i att en i gruppen alltid var tvungen att bära en bägare som gjorde att man dessutom gick mycket långsamare. Vi hade i alla fall ett par roliga kväller med spelet tills vi tröttnade.

Number 9 - "Golden Axe"



En Barbar, en Amazon och en Dvärg är ibland allt man behöver för att rädda världen. Det kom en hel drös med Golden Axe spel under Mega Drive tiden - och alla var perfekta för att hyra en helg för att sedan spela dem sönder och samman. Blev man sedan less på att sparka tomtar och luffare kunde man ge sig på varandra.

Number 8 - "Rush n' Attack"



Ett spel som snart kommer få sig ytterligare en remake. Detta var det spel man drog fram när man inte hade så mycket bättre för sig. Tror aldrig jag klarat ut det på NES. Hela spelet är en lång övning på ens psyke, och efter ett par timmars nötande sitter i alla fall de 3 första banorna i ryggmärgen.

Number 7 - "Splinter Cell: Chaos Theory"



Jag har alltid älskat Splinter Cell serien. Kommer skaffa nya Conviction så snart jag kan, och det är främst av en anledning, Co-op. Det spelläget introducerades redan i Chaos Theory och var rent utav sagt förbannat roligt. Jag och Marcus nötte det många timmar tillsammans, och det var riktigt tillfredsställande när ens plan föll på plats.

Number 6 - "Obscure"



Obscure var det första (så vitt jag vet) skräckspelet med en Co-op story. Spelet i sig var inte direkt läskigt utan mer en "high-school-slasher". Styrkan låg dock i att man kunde sitta två personer och skrämma upp varandra mer än vad spelet gjorde. Undrar varför inte fler spel gjorts av denna sort?

Number 5 - "Zombies ate my neighbors"



Helt klart ett spel jag skulle vilja se en remake eller uppföljare på. Frägglad grafik, roliga monster och intressanta vapen. Kommer fortfarande ihåg de hysteriska mördar-bebisarna man slängde läsk på och Motorsågs-galningarna man fick distrahera med en clown eller slösa raketer på.

Number 4 - "TMNT"



SNES, NES eller Mega Drive spelade ingen roll, skölpaddorna fanns på alla plattformar. Favorit var väl egentligen på SNES då man fick möjlighet att besöka olika tidsåldrar. Jag skaffade remaken på NES klassikerna till Xbox med aldrig Turtles in Time som folk tydligen var rätt besvikna på.

Number 3 - "Diablo"



Gamla Diablo var som bäst när man kunde sitta hemma hos någon och LAN:a på det hederliga sättet. Ett varmt minne är när "Klicken" sa att man aldrig ska slå sönder tunnor i spelet och i nästa ögonblick hittar Tjernlund en episk rustning av att slå sönder just en tunna.

Number 2 - "NHL"



Valfri årgång mellan 94 - 97. Antalet tuneringar vi har haft i dessa spel genom åren går inte att räkna. Vissa helger lånade vi ihop ett par extra kontroller från kompisar och lirade 4 - 8 spelare samtidigt. Mer episkt och massivt än så blev det inte i den åldern.

Number 1 - "Secret of Mana"



Kanske ett lite väl uppenbart val som plats 1, men SoM är och förblir ett av de bästa rollspelen någonsin i mina ögon. Första gången jag fick spelet förklarat för mig var det som "ett Zelda som man kan spela 3 pers i". Köpte faktiskt aldrig detta spel, men med tanke på hur ofta man hyrde det borde man nog gjort det. Co-op och japanskt pixel rollspel i perfekt harmoni.

Fyllde år igår, och firade den dagen med att äta chokladtårta och se några avsnitt ur "Band of Brothers" i väntan på nya avsnitt på "The Pacific" ska släppas. Aja, men nu släpper vi det och går vidare till min senaste Top 10 lista. Denna gång rankar jag de 10 sämsta Magic: The Gathering korten.

Den här lista har varit extra knepig. Suttit och läst på rätt ordentligt, för det finns en hel del nya serier som jag inte spelat. Så för att göra listan lite enklare har jag struntat i alla serier som jag inte varit med och spelat. Fast samtidigt så kan jag inte låta bli att ha med en hel del kort från "Legends" serien som är en av de absolut sämta som tryckts. Har även sett till att ha med minst ett kort från varje färg, samt land och artefakter. Enjoy!

---

Number 10 - "Great Wall"



Okej, hur många monster med plainswalk kan du nämna? Det släpptes en 3/1 med plainswalk och en förbannat dyr legend (7 mana) som kunde ge vita creatures plainswalk. Ett fruktansvärt slöseri med plats i en lek, till och med för Legends tiden.

Number 9 - "Mudhole"



Största felet på detta kort är just att det är "rare". Det andra felet är att det har extremt begränsad anvädning. Hur ofta möter man en lek som bygger på hur många länder som finns i en graveyard? Visst kan man begränsa någon använding med detta kort, men det finns så många bättre alternativ.

Number 8 - "Break Open"



Ytterligare ett rött kort som är väldigt begränsat. Kortet syftar alltså på Morph regeln. En morphad creature är en 2/2 utan färdgheter tills man betalar en kostand och får flippa dem. Det finns i regel 2 sorters Morph monster. Små creatures med elaka färdigheter eller stora monster som dödar dig. Du vill i regel inte flippa någon gratis åt din motståndare.

Number 7 - "Chimeny Imp"



5 mana för en flygande 1/2. Att den dessutom måste dö för att trigga sin effekt är bara löjligt. För att komma från ett sån ny serie är den fruktansvärt dåligt. Den hade ju dock fortfarande varit dåligt om den kommit ut i Legends. Att bygga ett combo med denna creature är som att få tillbaka tandkräm i tuben... bara dumt... och kladdigt.

Number 6 - "Wood Elemental"



4 mana för en creature du sedan måste offra oanvända länder för att få den stor. Den har inte ens trample eller någon annan vettigt färdighet. Du ska ha ett fruktansvärt stor övertag i matchen för att vilja spela den här och göra den till något större än en 4/4. Fast hur man än vrider och vänder på det är det slöseri med mana.

Number 5 - "North Star"



4 mana och tappa skiten för att göra en kostand, inte billigare, utan bara färglös. Har man råd att använda artefakten bör man ha råd med de flesta korten i vilket fall som helst. Annars har du antingen byggt leken helt fel eller har bara extremt otur. Du kan du lika gärna bygga en lek som aldrig kan få mana eller creature torka.

Number 4 - "Leeches"



Poison var en fruktansvärt dålig och dum idé. Kanske kul på det sättet att du för första gången kunde vinna på ett annat sätt än att göra 20 i skada. Men för att vinna med poison var man tvungen att ge någon 10st poison-counters. Att plocka bort dem hade varit en sak. Men att ta 1 i skada för varje counter? Nej tack. Kolla dessutom upp vilka monster som kan ge poison, bara ett gäng tattar-monster.

Number 3 - "Adventurer's Guildhouse"



Ett Land som inte kan ge mana fyller ingen funktion enligt mig. Kortet kom dessutom till varje färg, men under olika namn. För att göra kortet ännu mer värdelöst så ger det en dålig färdighet till ett väldigt begränsat antal monster.

Number 2 - "Sorrow's Path"



Ett lite förvirrande kort vid första anblick. Kortet byter plats på två av motståndarens blockerande varelser. Helt ok. Dock med en fruktansvärt drawback. Till att börja med tar du 2 i skada, samt att alla dina monster gör detsamma. Säg hejdå till alla dina vettiga 1/1 creatures. Vad som gör kortet ännu sämre är att denna skada inträffar varje gång kortet tappas. Möter du "fel" motståndare kommer detta kort att kosta dig matchen. Fast ärligt talat, vem skulle ens ta in detta kort i sin lek?

Number 1 - "Pale Moon"



Oh my f-ing god! Det som gör mig mest frustrerad är att detta skitkort kommer från den realtivt "moderna" serien Nemesis och är rare. Vad som gör mig lite mer förbannad är att jag drog detta kort i mitt första paket som jag köpte av serien. I regel så har majoriteten av non-basic land alltid gjort colorless mana, med undantag för dubbel länder och nyare kort. Att detta kort är instant betyder att du på din höjd kan sabba/irritera din moståndare i 1 turn, om du nu inte är dum nog att använda fler än ett.

Det var ganska roligt att göra en Top 10 lista med He-Man karaktärer, så jag gör en till, fast med nytt tema såklart. Denna gång kör vi en lite seriösare lista och rankar de 10 läskigaste Sjöodjuren. Myter, legender, film monster eller riktiga odjur. Alla platsar i listan.

---

10 - "Jörmungandr"



Även känd som "midgårdsormen" i nordisk mytologi, är så pass lång att den kan nå sin egen svans runt jorden. Vid ragnarök ska Tor klå besten för att sedan ta nio steg innan han själv faller död av ormen gift. Hade en bok om detta när jag var liten, och jag kommer än ihåg illustationen av den kallblodiga besten. Nordisk mytologi när den är som bäst helt enkelt.

9 - "Leviathan"



Vi byter direkt religon till kristendomen där Leviathan har fått ett helt kapitel tillägnat sig. Ett stort elakt jävla monster helt enkelt, som sprutar eld och får alla andra att darra av rädsla.

8 - "Charybdis"



Charybdis är dotter till Poseidon och Gaia enligt den grekiska mytologin. Hon tar formen som ett enormt monster som är fyllt av tänder och slukar enorma mängder vatten som skapar virvlar och drar ner stackars seglare. Grekerna kan sina havsmonster.

7 - "The Host"



Normalt sett brukar jag uppskatta Koreansk film, men The Host var till och med för konstig för min smak. Men även om filmen var kass bjöd de i alla fall på en läskigt monster. En fisk som kan springa på land och sluka människor hela för att sedan kräkas upp dem i sitt näste, that's nasty.

6 - "Kraken"



Kraken är egentligen en enorm bläckfisk enligt de flesta myter och legender. I Pirates of the Caribbean sväljer han både skepp och Johnny Depp, medan i Clash of the Titans är den enormt monster som slåss mot Perseus. Ett klassikt monster som förmodligen varit med i flest spel/filmer/serier under olika skepnader.

5 - "Godzilla"



Kungen av Monster sedan 1954. Både fruktat monster och beskyddare av Japan har Godzilla varit i över 20 filmer. Jag minns fortfarande att jag hade mardrömmar efter att ha sett den första filmen ensammen hemma när jag runt 8-9 år. Tyvärr har kungen tappat rätt mycket respekt genom alla Godzilla Vs filmerna, och inte fick han tillbaka den av den usla amerikanska remaken från 1998. Men han platsar fortfarande in på listan.

4 - "Cloverfield"



Charmen låg faktiskt mest i att man inte visste vad det var för något. Marknadföringen var välgjord och man hade inte den blekaste om vad som hade plockat av huvudet från frihetsgudinnan. När filmen väl kom så blev jag inte heller särskilt besviken. Ett stort elakt monster som välter skyskrapor och släpper av sig kött-ätande-löss. Väntar spänt på uppföljaren som är 'in production'.

3 - "Jaws"

'

Shit vad jag var rädd för hajar efter att jag såg den här filmen när den kom... och det är jag fortfarande. Blodtörstiga djur med kalla ögon som simmar snabbt som fan. Än idag så är mina vanligaste mardrömmar att jag är ute till havs i en liten jävla båt och jag börjar höra musiken.

2 - "Giant Squid"



Eftersom Kraken är mer myt så klämmer jag in den riktiga saken också. Så vitt jag vet har ingen fortfarande sett en levande jätte-bläckfisk i det vilda. Visst har både tentakler och ibland hela djur spolats upp, men tänkt dig att dyka i ett riktigt mörk hav och se ett gäng 12 meters armar komma mot dig...

1 - "Cthulhu"



- Ph'nglui mglw'nafh Cthulhu R'lyeh wgah'nagl fhtagn ... I rest my case