Grind my gears
Dead Rising är utspelat 2 gånger, men jag har redan påbörjat mitt tredje varv. Klantigt nog har jag inte lyckats få fram det "riktiga" slutet. Jag måste dock erkänna att jag börjar bli en aning less på att klyva zombies med svärd, yxor och diverse motordrivna vapen. Jag ser verkligen fram emot att kunna lägga spelet på hyllan och fokucera på några nya spel. Just nu ser jag mest fram emot Assain's Creed och vad jag tror kommer bli årets viktigaste spel till 360 - Gears of War. Har suttit och nött varenda trailer på nätet och läst varenda aritkel och preview jag kommit över. Jag tror verkligen att det kommer vara det bästa som hänt sedan skivat bröd. Ett uttryck jag använder alldeles för ofta kanske.
Köpte senaste Level igår och bläddrade igenom den som snabbast. Fanns en mycket intressant artikel om det nya Zelda spelet och en om Secret of Mana, som förmodligen var mitt första riktiga möte med rollspelsvärlden. Tidigare hade jag mest hållt mig till olika sport- och plattformsspel. Men SoM var verkligen någonting utöver det vanliga. Jag undrar varför det aldrig blev så att jag köpte spelet. Jag kan minnas att jag hyrde det ett tiotal gånger och spelade det med både Klicken och Tjernlund. Kan dock aldrig minnas att vi klarade ut det. Slutet var jag med om för bara något år sedan då jag spelade emulatorer som en tok.
Angående sportspel så har Pro Evolution Soccer 6 nått spelhyllorna. Denna gång blir det inte Fifa som ska spelas i mina konsoller. Det blir PES för hela slanten. Jag måste se till att skaffa en extra handkontroll så att jag och Kim kan dominera lika mycket som vi gjorde i Fifa.
Sen så måste ni som inte redan gjort det kolla på våran valp Ruffa. Hon är bara 2 veckor på kortet, så det kommer dröja 7-8 veckor innan vi kommer att få henne på riktigt. Jag och Sophie kan knappt vänta. Vi är så Pepp!!!
This is just a tribute
Nu har jag bestämt mig för att verkligen satsa på mina brädspel och utöka samlingen. I första hand siktar jag på att äga de riktigt bra spelen, eller rättare sagt de som ligger i toppen hos Boardgamegeek. Dessutom ska jag sätta mig ner och skriva en kampanj till Warhammer Quest med lite egna regler för karaktärsskapande och färdigheter. Så om spelgruppen är less D&D - Tempel of Elemental Evil synd för er! Nu ska ni måste genomlida ytterligare hålor och grottor fyllda med faror och skatter. [insert evil laughter]
Go for the beer!
Dead Rising blir bara roligare för var gång jag startar upp det. Än så länge är historien bara förvirrande. Ingen verkar vilja berätta för mig vad som pågår, men det blir bara underligare varje gång jag beger mig ner i gallerian. Nu senast stötte jag ihop med grupp gulklädda män som verkade försöka offra en ung kvinna. De fick snart komma öga mot öga med min slägga. Tyvärr verkade det inte räcka med att besegra den lilla gruppen, nu huserar de överallt med knivar och bomber. Zombierna må vara extremt dumma och enkla att besegra. Dock kan man inte säga samma sak om bossarna i spelet. Det har blivit många omladdningar och jakt på ordentliga vapen och mat varje gång jag stött ihop med en galning. Senast fick jag kämpa emot en trio krypskyttar som gjorde sitt bästa på att hålla sig på avstånd. Men på något märkligt sätt lyckades jag jaga in dem i en liten affär med hjälp av en soptunna som jag sedan använde för att slå ihjäl en av dem med. De andra två var mycket enklare att ta hand om med hjälp av ett eget krypskyttegevär. Nu är nästa uppdrag att hitta den mystiska tjejen jag hjälpte i livsmedelsbutiken, men jag funderar samtidigt på att ge upp och bara invänta helikoptern för att gå upp i level och spela om storyn.
Som avbrott från mitt 360 spelande har jag gjort ett återbesök i Azeroth. Dock inte i WoW, utan i Warcraft 3. Jag har tagit mig igenom hela Frozen Throne och halva orginal kampanjen. Just nu strider jag för fullt med Orcerna och Taurens, som är min favorit av de fyra fraktionerna. Thrall och Carnie har slagit sina kloka huvuden ihop och är påväg mot oraklet. Blizzard har verkligen lyckats att bygga upp en intressant story och det var många år sedan man spelade igenom det så det finns mycket man inte kommer ihåg.
Inte nog med att man är sugen på att börja spela Warhammer igen. Nu har Mystic Entertainment släppt ytterligare information och bilder på sitt spel Warhammer Online. Man kan inte annat än att bli pepp på ett sådant spel. Jag lever fortfarande i min lilla drömvärld att spelet kommer släppas till Xbox 360, men det formodligen inte fallet. Det finns inte en chans i helvete att jag införskaffar en PC för det spelet. I värsta fall så kommer jag införskaffa en ny WH-arme som jag limmar ihop och lämnar i bokhyllan tills jag inser att de sammlar för mycket damm och säljer dem vidare på tradera. Jag hatar verkligen GW och deras "hej-vi-gör-världen-snyggaste-modeller-till-överpriser-och-du-måste-ha-dem", ibland undrar man inte om det är värt att skaffa ett extra jobb bara för att tillfredställa sina begär.
Självklart måste jag nämna att jag och Sophie igår befann oss i Sävast i Boden. Anledningen var att vi hälsade på hos våran blivande hund. Hon är bara 2 veckor än så länge, men hon har öppnat ögonen är hur söt och liten som helst. Vi fick ett par kort på henne så håll utkitk i Sophies bilddagbok för de kommande bilderna. Nu måste vi bara vänta 7-8 veckor på att hon ska bli levererad hem till oss, sedan blir våran familj en medlem större, och bättre såklart!
Urge to destroy world rising!
Idag tog äventyret i Enchanted Arms slut. Jag har kvar att utforska the Holy Shrine men det får vänta. Har blivit mätt på japanska rollspel för den här gången. Dock är jag mycket nöjd över det fina slutet och extremt nöjd med spelet i överlag. Brillianta och komiska dialoger blandat med intensiva strider och taktiska möjligheter gör detta till ett av de bästa rollspel jag spelat.
Jag smygstartade mitt äventyr i Dead Rising idag. Bara sådär lite försiktigt. Flög med Frank över den lilla, men ack så kaotiska staden, och fick syn på ett par makabra ögonblick som jag dokumenterade med kameran. Har ännu inte börjat utforska gallerian, men sett zombierna vandra in och kännt stressen av klockan. Jag vet att det här kommer bli de bästa 72 timmarna i mitt liv. Eller i alla fall med ett tv-spel.
Det verkar inte som att det blir något rollspel i helgen. Upptagen med jobb och annat. Trist? Javisst! Men man får se det från den ljusa sidan. Nästa helg är man dubbelt så pepp. Vill verkligen bli klar med the Tempel of Elemental Evil. Inte bara för att kunna spela nya spel, utan för att jag börjar bli så less alla Bugbears, Troll och ondsinta präster som härjar där. Kan de inte bara inse att de ska dö? Och varför kan man inte hyra en privat arme som hjälper oss att förstöra stället?
- As! Fähundar!
Jag och Sophie funderar på att göra en Manga och Fantasy beställning hos Sf-bok. Reklamen de skickade hem till oss gör en verkligen sugen. Sophie verkade fynda ett par söta gotisk-romantiska böcker, medan jag funderar på att skaffa George Martins fantasy serie A Song of Ice and Fire. Tror jag nöjer mig med att skaffa pocket versionerna. Annars måste man punga ut nära 300:- per bok istället för 90:- per pocket. Det skulle dessutom vara riktigt skönt med ett vettigt tidsfördriv här på jobbet. Wikipedia börjar kännas en aning trist. Efter att ha suttit och nött den i nära 6 månader blir det färre och färre saker som är roliga att läsa.
Jag har börjar jaga mina brädspel också. Enligt Axel, mannen som haft dem i förvar, befinner de sig just nu hos Rosenviks. Det vill säga inte alls långt bort. Bara jag får tag på Andreas kan spelen snart vara hemma igen, och då kan man äntligen börja se fram emot en brädspelskväll på riktigt.
Hong Kong martial-arts extravaganza
Planerade att avsluta Enchanted Arms igår kväll. Men det ville sig icket. Till och börja med var slut bossen förbannat jobbig eftersom det mesta i spelet är uppbyggt kring de fyra elementen. Det är ingen hemlighet att sista bossen är Ice Queen och att våran hjälte Atsuma är av elementet eld. Visst gör jag mycket i skada på henne, men hon gör dessto mer på mig. Efter ett antal försök tog jag mig äntligen förbi henne, och precis som i alla andra spel i världen, väljer även denna boss att byta skepnad inför ännu en strid. Och så höll det på tills klockan 1 på natten då jag beslöt mig för att sova istället för att brottas med enfaldiga monster och demoner/golems. Ett nytt och kort försök gjordes imorse. Det var svårare denna gång men jag kom till en plats där jag kunde spara innan den riktigt sista-sista striden. Skönt. Kommer bli klar när det är dags för Dead Rising.
Edvard frågade vem som inte gillar Hong-Kong action? Jag vet inte. Ärligt talat, jag vet inte. Alla måste ju älska asiater som kaster sig mellan byggnader, utför akrobatiska konster i luften och slåss i slow-motion. Det fick mig att tänka på mitt första möte med riktigt Hong-Kong action. Det var många sommrar sen då min kompis Niklas berättade för mig att han sett en film med sin bror om ett par munkar som var bättre än någon annan i världen på att slåss. Men ödet hade fört dem mot varandra. Där den ena slogs för rättvisa slogs den andra för egen vinning och makt. Filmen jag talar om är ju ingen annan än Jet Li's Tai ji zhang san feng (aka Twin Warriors). Den sommaren fick både jag och min kompis blodadtand, dels för Hong-Kong action, men kanske framför allt Jet Li som i våra ögon var kungen av Kung-Fu. Han är fortfarande den störste Kung-Fu mästaren i mina ögon, och jag har flitigt följt hans karriär sedan dess. Trots en rad dåliga Hollywood rullar som Kiss of the Dragon, The One, Danny the Dog och Cradle 2 the Grave finner jag det alltid lika underhållande att se honom leka med sina motståndare. Och vem kommer inte ihåg den stora svarta killen från Kiss of the Dragon som slår genom en pelare med en rak höger för att sedan helt obrytt plocka bort en liten träflisa från sin blofiga näve. Modern "Holly-Kong" poesi mina vänner.
Sen äger jag lustigt nog ett gäng med Hong-Kong filmer som jag aldrig har sett. Jag köpte dem på en lagerrensning på 70% rabbat. Men de har aldrig nått DVD-spelaren. Eller jo, en eller två har faktiskt det. Precis som väntat handlade det om dassiga dialoger, underlig humor, dåliga skådisar och massor av fighting. Faktiskt så föredrar jag dessa "unkna" filmer framför moderna klassiker som Hero, Crouching Tiger Hidden Dragon och Flying Daggers.
Fick min WHRP bok från tradera idag. Extremt bra skick på var den i, det till och med knakade när man öppnade den första sidan. Skummade bara igenom den som hastigast, men jag ska ta och läsa lite mer om reglerna och så när jag får tid över. Vilket kommer bli när jag är klar med dagens blogg. Jag bestämde mig för att slopa hela grejen med en hafling. Visst skulle det vara kul att spela en fet och hungrig typ, men jag går hellre tillbaka till min första ide. En Wood Elf - Kithband Warrior. Dels så tror jag att jag trivs bättre med en lite mer "normal" kraraktär, dels så kommer han att gynna gruppen mycket mer än en hafling och till sist så kommer jag inom en viss tid bli en mycket, mycket bra bågskytt. Hör bara på det här, 3 attacker varje runda. Rapid Reload gör laddningen för en Elf Bow till en free action. Sedan kommer kommer kombinationen armour percing och sure shot ge -2 i armour för motståndaren. Till slut kommer min BS ligga nära 80, för att inte tala om alla andra bonus skills och talants jag inte läst om ännu.
Wood Elves for the win!
I love bees
Sen så har jag nästan hunnit klart med Enchanted Arms. Har passerat 30 speltimmar och böjar närma mig 40. Enligt mätaren är 92% avklarat, och jag misstänker att jag står utanför isdrottningens slott. Men istället för att gå in och kolla läget har jag valt att börja gå tillbaka i spelet. Finns nämligen ett hemligt shrine där man hittar riktigt svåra monster och riktigt feta skatter. Ska nog ta mig igenom den före jag går till vad jag misstänker är sista bossen. Sen finns det ju alltid en drös med golems man ännu inte har hittat. Även om jag sällan spelar med dem är det alltid skönt att ha dem, bara för att.
KG håller tydligen på med en fet kampanj i Resident Evil rollspelet. När den blir av att spela vet jag ännu inte. Det är ju inte mycket kvar på the Tempel of Elemental Evil men sen har ju WHRP börjat spelas. Kanske vill Edvard ta ett avbrott som SL och låta KG ta över en stund. Ser hur som helst fram emot kampanjen och att fly undan från zombies. Kommer i alla fall att spela en läkare. Namnet är klart, Andy Collins, men övriga historien om honom är ännu ett mysterium. Han kommer i alla fall vara väldigt godhjärtad och villja försöka rädda alla han möter på sin resa.
Har funderart lite över den här Star Wars D20 kampanjen jag börjat skriva på. Kommer det ens finnas tid att spela den, nu när så många rollspel och brädspel är på ingång. Jag tror bestämt jag lägger boken i hyllan tills vidare. Kanske finns det mer tid senare någon gång. Istället kanske man får ta och roa sig med det här . Dock tänker jag aldrig betalar de summorna för ett sådant spel. Det kan ju inte dröja länge innan man hittar det på rea eller på tradera.
I like swords
Rullade även fram en karaktär till WHRP. Det blev en hafling fieldwarden vid namn "Berry Birdnest". Jag har dock inte börjat skriva hans bakgrund ännu. Men jag har en fin bild framför mig på en 1m hög och 45kg tung klump. Rödsprängt ansikte, en ful och bruten näsa, gult ruffsigt hår som liknar ett kråkbo. Han har en tatuering på sin högra arm som ska föreställa lammgrytan hans mor alltid lagade. Mer än så har jag inte tänkt ut. Men av någon anledning har han gett sig av från the Moot på äventyr. Kanske har han blivit bannlyst, kanske jagar han någon illdådare. Den som lever får se.
Har för första gången fått storstryk i Enchanted Arms. Dock berodde det helt på min egen klantighet. Jag var alldeles för girig och började striden med att använda mina EX attacker. De gjorde inte särskilt mycket i skada och strax därpå började boss-fanskapet att regenerera. Enda sättet att hindra honom från att göra det är att utföra en EX attack, vilket jag redan hade slösat på honom. Aja, han sparkade skiten ur mig och jag hade inte tid att möta honom igen pga arbete.
Inget företag kan göra brädspel som Fantasy Flight Games. De har ju gett oss spel som A Game of Thrones , Twilight Imperium , Arkham Horror och Runebound ,för att bara nämna några av deras storverk. Listan kan göras mycket längre men vi stannar här. Det förstnämnda, aGoT, har jag för stunden utlånat till min vän Axel, men nu börjar jag sakna det allt för mycket. Måste försöka få tag på honom nästa gång han är i Piteå så jag kan få spela det med Edvard och gänget. Sen måste jag nog kolla över min ekonomi lite. Jag vill faktiskt hellre ha lite mer brädspel i hyllan är tv-spel och roll-spel. Jag är väl medveten om att de spelas för lite brädspel, men om man nu äger fler så borde det ju automatiskt leda till mer speltimmar. Eller har jag fel?
Critical Hit
Sophie har börjat spela Sim City 4. Har själv inga större erfarenheter av den spelserien. Spelade Sim City 2000 när det kom, men jag var på tok för liten för att förstå det här med skatter och hur räntor och sånt bör regleras. Det slutade oftast med att folk gick längs gatorna och brännde ner min stad och buade ut mig. Vilket i sin tur resulterade i att jag dränkte standen i en flodvåg och började om på nytt. Däremot minns jag Transport Tycoon som jag spelade väldigt flitigt. Det var helt galet kul att köpa bussar och bygga vägar mellan byar och städer och se de små bussarna köra omkring. Det vore intressant och leta reda på spelet och kolla om det är lika roligt som jag minns det. Om inte annat bara för nostalgins skull.
Har kommit upp i 10 timmars speltid i Enchanted Arms. Är bara klar med ca 18% om man ska lita på mätaren som håller koll på det. Än så länge har inte handlingen huggit tag i mig, utan det är det fullständigt brillianta spelsystemet som får mig att fortsätta vidare. Vem bryr sig egentligen om att rädda världen när man kan leta golems och gå upp i level? Ska se om jag inte kan ta mig lite längre ikväll. Ett par nya karaktärer har presenterat sig, så det är väl bara en tidsfråga innan de slår följe med mig.
Imorgon så väntar rollspel. Om det blir D&D eller WFRP återstår att se. Skulle personligen heller spela lite Warhammer framför Dungeons & Dragons, men är nog bättre att vi blir klara med den kampanj vi hunnit längst i. Börjar bli lite väl mycket upprepningar av rum och monster. Men förhoppningsvis blir det lite enklare nu när vi hittat ännu mera skatter och magiska föremål.
Dagens artikel på Wiki handlade om självaste Jabba the Hutt. De måste nog vara den enda skurken som symboliserar alla sju dödssynder på en och samma gång, riktigt stark av honom. Jag blir bara mer och mer sugen för var dag som går att rollspela Star Wars D20. Eller kanske till och med spela om KotOR spelen. Blir intressant och se om de gör en 3a i serien. Än så länge är det inget företag som producerar det. Men gänget bakom Never Winter Nights 2 har sagt att de vill göra det så småning om.
Efter många timmars letande hittade jag äntligen en sida som säljer serietidningar i Sverige.
Lawful Evil
Har taigt mig vidare en bit i Enchanted Arms, även om storyn inte har huggit tag i mig än, så är det bara kul att slåss, levla och hitta nya golems. Mitt senaste tillskott är en sabeltandad tiger av elementet eld. Han må ha lite väl låg HP, men han gör väldigt mycket nytta när alla fiender nu består av is. Jag var nära att förstöra mitt spel helt och hållet. Av misstag gick jag ner i en ruin och sparade, dumt nog hade jag bara en sparfil vid det tillfälle. När jag senare kom ett par steg djupare in i ruinen märkte jag att alla monster hade ihjäl mitt sällskap på en attack eller två. I vild panik började jag leta mig ut ur ruinen, men mötte gång på gång fiender som fick Game Over att lysa ilsket på skärmen. Efter ett par svärord och omladdningar hittade jag ut med min VP på 0. Jag lärde mig en nyttig läxa och har nu alltid två sparfiler.
Surfa dumt nog in på figurspel och fick syn på de nya army dealsen och andra godsakerna som kommer med 7th Edition. Just nu vill jag inget hellre än att äga en 2000p arme [insert army of choice] och rulla tärningar och vinna. Det skulle vara riktigt trevligt och äga en dvärg arme, fylld av kanoner och skäggiga små män. Men samtidigt smärtare det lite i mitt skaven hjärta att den armen är borta. Får vänta och se när den nya rått-boken kommer ut och se om det kanske blir aktuellt med ett återbesökt till Skavenblight.
För drygt en vecka sedan lade jag ett bud på Warhammer Fantasy Roleplay Rule Book på tradera. Nypriset ligger på ca 400:-, jag gav 200:-, sen så tänkte jag inte mer på det. Men nu visar det sig att jag har vunnit boken. Den är i nyskick och allt. Ett riktigt fynd. Får se om jag behåller den eller säljer den vidare.
(Yay! Jag har lärt mig göra fina länkar i texten. This just keeps getting better and better!)
Innocence proves nothing
Dark Heresy - March 07
Key Theme - Investigation
Players are part of an inquisitor’s retinue rooting out corruption (bad humans), heresy (Chaos taint) and alien threats. Psykers, military men, interrogators and other trainee inquisitors, etc. Think Traveller meets Call of Cthulhu - and like the latter if the team really do turn up the Chaos heresy they’ve been seeking, they’re in real trouble.
Rouge Trader - September 08
Key Theme - Exploration
Players are Rogue Traders and their retinue training and double-dealing between the stars. Navigator houses and astropaths. Explorator teams seeking out new or forgotten worlds. Bandits, pirates and treasure hunters. Dark eldar renegades; ork freebooters; kroot mercenaries.
Deathwatch - Spring 09
Key theme - Devastation
Players are Space Marines from the Astartes on secondment to the Deathwatch or Grey Knights, formed in small, high power bands rooting out heresy and free to roam far from battlefields (unlike regular Space Marines). Our superhero game - these guys are seriously powerful, and will require skilful players.
Datumen vet jag inte så mycket om. Det verkar ju vara sjukt länge mellan böckerna, men sen så vet ju vi Warhammer spelare hur pass sega GW kan vara på att släppa saker. Nåja, idéer om äventyr och kampanjer har börjat snurra i huvudet. Kanske är det till och med dags att kolla runt på lite Witch- och Deamonhunters figurer att ha till spelet. För att inte tala om alla Chaos modeller man kommer att behöva.
Arms Aren't Even That Cool
Fick en överraskning igår av Sophie. Hon hade varit på stan och köpt Enchanted Arms till mig. Jag har haft lite delad mening över spelet, utan att ens ha spelat det. De flesta recensioner på nätet ger spelet 6/10 i betyg. De verkar sällan nå högre när man kollar in alla seriösa spelsidor, så som Gamespot, IGN och Gametrailers. Däremot hyllade som sagt "Gabe" på Penny-arcade spelet och även alla de som skrivit egna recensioner på Gamefaqs ger spelet 8 eller mer i betyg. Även om jag själv skriver recensioner är det sällan jag bryr mig mycket om betygen när jag läser andra recensioner. Självklart blir man lite skeptisk om alla ger ett spel dåligt betyg. På samma sätt som att man vill köpa ett spel som fått riktigt bra recensioner.
http://www.penny-arcade.com/comic/2006/09/06
Om man inte gillar gräs och sparkar kanske man inte ska spela fotboll!
Även om jag bara spelat Enchanted Arms i crika 3 timmar är jag väldigt positivt överraskad. Spelet är mycket vackert och varje animation i striderna är välgjorda. Dialogerna är mycket charmiga, och man kan inte annat än att le åt all Yaoi humor. Stridsystemt är väldigt intressant. En slags blandning av klassik turn-baserade strid med ett strategist rutsystem. Utöver karaktärerna som följer med storyn finns det en hel ras med Golems att hitta och träna upp. Lite som Pokemon, men vem bryr sig egentligen? Jag har ju som sagt inte kommit särskilt långt i spelet, och jag kommer förmodligen börja om från början för att rätta till de felen jag har gjort. Förutom att levla som vanligt får man SP mellan striderna. Dessa använder man för att öka sin HP, EP, Direct, Ranged, Support och Agility. Dess i sin tur påverkar hur mycket HP/EP man har tillgång till, och hur mycket PP ens attacker gör. Agility i sin tur avgör VP förlust och vem som börjar i en strid. Även om ovanstående kan se en aning förvirrande ut är det inget emot vad Skills, Weapons och Golems är. Jag har hur som hels inte spenderat mina SP på rätt sätt och känner därför att det är läge att kanske börja om.
Det är segt att ta alla karaktärer i Ninety-Nine Nights till level 9, än är det bara Aspharr som har tagit sig hela vägen. De övriga är på väg, men det går segt. Då är det bara det "hemliga" slutet mot kungen som väntar. Sen är nog hela spelet avklarat. Då är väl frågan om man ska behålla spelet eller om man ska försöka kränga det och köpa Dead Rising.
Futuristiska rollspel ligger sällan högt på min lista, förutom Star Wars D20, men jag kom nyligen på ett rollspel som är på ingång - Warhammer 40.000 : Dark Heresy. Det är tyvärr ett bra tag innan vi får se det i hyllan. Men jag ser verkligen fram emot att få ta rollen som en Inquisitor i kjesarens namn.
Bråkade igår en stund med min 360 i hopp om att komma åt filmerna från datorn utan att lyckas. Det är inga problem att få över bilder och musik, men filmerna vill icket. Som tur är finns Krister här på jobbet. En riktigt hårdvaru-nörd som kan sina grejer. Dock berättde han att det faktiskt är helt omöjligt för en 360 att föra över filmer från datorn. Det bästa man kan göra är att med hjälp av lite firmware spela brännda skivor, men då finns alltid en risk att orginal skivor inte funkar. Ett hopplöst läge för min del med andra ord.
Access
Dungeons & Dragons kampanjen fortsatte i helgen. Efter att nästan helt rensat ut den första våningen i templet begav sig gruppen djupare ner. Striderna blev intensivare och farligare. En enorm Apas tog nästan kol på hela gruppen efter en ursinning attack, men en kritisk träff i lungan av Björn fick apan att tänka om. Inte ens en Bugbear familj på 16 individer kunde stoppa Björn, Snorri och Gen-Fu's framfart. Själv stog jag på säkert avstånd och gav moraliskt stöd till de modiga krigarna, och avfyrade en blygsam pil då och då. Tvärr fick Gen-Fu se sig själv besegrad i kvällens sista (och längsta) strid. Säkert ett tjuotal monster och dess ledare rusade in i rummet vi befann oss i och gav oss en strid vi sent skall glömma. Alla låg vi i brygga och fäktades för att hålla oss vid liv, men det hjälpte inte hela vägen. Precis som den sista "Bugg-Björnen" skulle dö fick han in en kritisk träff i Gen-Fu som råkade slappna av för en sekund. Lyckligtvis gick hans själ att återföra till kroppen för en liten prissumma av 5000gc.
Rollspelsgruppen ska även ta och börja spela Enemy Within kampanjen till WFRPG.2 (Warhammer Fantasy Roleplaying Game 2), en kampanj som jag varit SL till vid två tillfällen, dock aldrig tagit mig förbi den tredje boken. Det skulle vara väldigt roligt att vara med och spela i den, frågan är väl bara hur pass mycket man kan det. Jag har ett rätt bra minne av äventyret, och jag kan "tyvärr" de flesta ledtrådarna och lösningarna utantill. Får testa och se helt enkelt. Funkar det inte så funkar det inte. Om det nu blir så att jag deltar så kommer jag nog spela med en Wood Elf Hunter.
Själv planerar jag att skriva en egen kampanj till Star Wars D20. Jag har ju ett dussin äventyr i ryggen, så att fläta ihop ett längre äventyr eller kortare kampanj bör inte vara en omöjlighet. Måste bara ta och läsa på reglerna lite bättre innan jag sätter mig ner och börja skriva.
Johan på mitt jobb har utökat sin NES samling med Gunsmoke och lite andra sköna lir. Jag är verkligen sugen på att själv införskaffa lite gamla spel. Dock inte till NES. Jag har ju en SNES på vinden, och om man skulle köpa en converter så kan man ju köpa billiga NTSC spel som jag aldrig spelat eller ägt. Det kan ju vara ett billigt sätt att spela "nya" spel istället för att lägga ner flera hundra kronor på spel till Xbox 360.
PS3 har ju blivit föresenad. Kanske inte helt oväntat, men det är ju synd att måste vänta tills Mars 07 för att få testa konsollen. Och ännu mer synd om dem som räknade med att ha den till Jul. Kanske borde man ta och kolla upp vilka spel som 360 får till jul för det har jag ingen aning om.
Wii kommer endast att kosta motsvarande 1200:- i Japan. Vilket forhoppningsvis kommer betyd ett lågt pris även i Sverige. Kanske kan man till och med hoppas på ett pris under 2000:- för en maskin och ett spel. Hoppas, hoppas, hoppas!!!
B-Dash
B-Dash: snabb förflyttning framåt; utförs genom att hålla in en specifik knapp, exemplevis B på en NES-handkontroll; uttrycket härstammar från spelet Super Mario Bros (1985)
Ovanstående är taget ur en kort artikel i senaste Level (5) sid 21. Det för mig direkt tillbaka i tiden då en av mins största idoler härjade i teve rutan, Captain N: The Game Master. Serien handlade om Kevin Keene och hans hund Duke som på något vis sugs in i teven och hamnar i Videoland där han måste kämpa emot Mother Brain (skurken ur Metroid) och finna ett sätt att återvända hem. Vad som gjorde Kevin eller Captain N unik var han supercoola bälte, i form av en NES-handkontroll. Där kunde han utföra B-Dash, hoppa riktigt högt eller till och med pausa spelvärlden. Underligt nog användes det sistnämnda väldigt sällan. Han var hur som helst den absolut coolaste människan i världen och jag drömde mig ofta bort till Videoland.
Ett stort grattis till breakdanceinstruktören Ryan Hart, som besökte Sverige i början på augusti och våran fightingtunering; Versus. Britten tog hem samtliga tuneringar han ställde upp i och kunde lämna Sverige 8000:- och en PSP rikare. Synd bara att man inte kunde vara där och se hur det hela gick till. Kanske kan man hitta lite filmer på nätet (länka mig gärna om ni hittar något).
Dead Rising plockade poäng hos Level redaktionen, hela fyra stycken 9or och en massa beröm. Även om jag mycket sällan köper spel efter betyg verkar det här mer än lovande. Enchanted Arms fick nöja sig med en ynka 6a i betyg. Kanske inte helt oväntat. Men jag blev positiv överraskad när jag senare läste www.penny-arcade.com och läste att "Gabe" verkligen uppskattade spelet och ansåg att dess dåliga recensioner inte var befogade. Jag hoppas att spelet dimper ner i brevlådan från Goodgame, annars är det tevksamt om jag investerar i det. Saint's Row får positiva recensioner, men jag känner att det räcker med att äga ett GTA spel.
Som redan nämnt har Ninety-Nine Nights spelats väldigt flitigt, av både mig och Sophie. Nu är alla karaktärer upplåsta och snart max levlade. Jag har alltid gillat Dynasty Warriors serien och till och med Drakengard tilltalade mig på en viss nivå. Spelet har verkligen inte gjort mig besivken trots att det är en aning för enkelt och att det inte finns möjlighet att spela två spelare samtidigt. Men det är ju de uppföljare är till för, att fixa allt som var dåligt i ettan.
Snart, eller rättare sagt den 23 Oktober, kommer ett nytt TCG (Traiding Card Game) till stan. World of Warcraft kommer i kortformat. Det må vara ännu ett sätt att mjölka pengar men det intresserar mig inte mindre bara för det. Än så länge är jag inte särskilt påläst i spelet men om Blizzard lägger ner lika mycket energi på det här kan det nog bli riktigt kul. Och alla vet ju hur beroende man blir av att samla på saker.
Började prata gamla tv-spel på jobbet med Johan, och började minnas en gammal konsol jag ägde när jag var ritktigt liten, typ 5-6 år i alla fall. Efter många om och men började jag surfa runt på eBay och Tradera i hopp om att finna det. Mycket riktigt så fanns det där. Det såg inte riktigt ut som jag minns det, men hur bra minne kan man ha haft i den åldern. Konsolen i fråga var i alla fall en Atari 2600, om inte möjligt en äldre version. Idag har jag ingen aning om vars spelet kan vara. Jag misstänker att spelet gav till mina kusiner i samband med att min SEGA 16-Bit anlände. Kom samtidigt ihåg att min pappa en gång köpte mig en Lynx som var Ataris bärbara maskin. Den sög dock batterier och var väldigt tung och otymplig. Finns dock möjlighet att den ligger på vinden som samlar damm med min SNES.
Imorgon väntar ett återbesök för Bard och hans vänner i D&D kampanjen the Tempel of Elemental Evil. Så det gäller att vässa pennan, ladda d20 och ta med sig gott om healing potions (aka Energidryck)
A sad and rainy day
Läste idag att Steve Irwin gått döden till mötes. Hans öde blev beseglat av en stingrocka som stack honom i hjärtat när han var och filmade en undervattensdokumentär. Jag är inte världens största fan av hans program och dokumentärer, men det är alltid lika tragiskt när en sådan entusiast omkommer. Hatten av för dig Steve.
Har kämpat mig vidare i Ninety-Nine Nights. Blev less på Inpyss's kampanj och började istället kolla på Myifee och Aspharr's berättelser. Måste säga att Aspharr är utan tvekan den roligaste karaktären att spela med. Inte nu för att jag är en sucker för blonda unga killar, utan för att han svingar ett abnormt spjut... okej, det där kanske lät lite fel men ni förstår nog vad jag menar. Killen klyver goblins i mängder som om de vore maskrosor.
När som helst så släpper Riotmind sitt första äventyr till Drakar & Demoner - Trudvang. Måste säga att de verkligen har lyckats skapa en unik och underbar värld, och ett bra spelsystem. Nordisk mytologi, Isländska sagor och troll direkt tagna ur John Bauers målningar. Det finns verkligen ingen rollspelsvärld jag tycker bättre om just nu. Äventyret heter Galtevår - "Äventyrarna dras in i en handling som erbjuder både gudlösa gudsmän, sammansvärjningar, vakande vitnervävare och urgammal trolldom. De måste resa över vindpinade slätter och genom mörka trollskogar bara för att finna att den hemlighet de börjat blottlägga är både större och äldre än de någonsin kunnat ana." Förutom äventyret så har de nyligen släppt boken Eld & Sot, där kan man läsa allt om dvärgarnas kultur, historia och syn på de som bor utanför berget.
Upptäckte att det finns riktigt gott om bra serietidningar på tradera. Hittade massor av Spawn, Lobo, Savage Dragon, Alien vs Predator och Batman (av Frank Miller). Ännu bättre var det att priserna inte var så tokiga. 50:- för ca sex nummer känns ju som ett riktigt fynd. Det kliar lite grann i fingrarna...
Det gör ju inte saken bättre att det har släppt 7th-edition till Warhammer, grundboxen som innehåller över 100st dvärgar och gobliner för ynka 300:-, det enda som hindrar mig från att köpa den är att jag vet att figurerna bara skulle samla damm. Tyvärr spelar man på tok för lite för att det ska vara värt besväret. Saknar den tiden då helgerna gick ut på att planera sin arme och införskaffa nya modeller. Fast nu så spelar man ju istället rollspel på helgenrna och de måste ju faktiskt räknas som någonting.
Full Frontal Nerdity
Det står nu klart. Det är jag som kommer leda tempel-riddarna i kriget mot de onda goblinerna. Hur en blott 17-årig flicka kan belönas en sån titel bekommer mig inte. Här är det endast storleken på svärdet som har betydelse. Mina orders är simpla. Leta reda på goblinerna och förgör dem. Jag kan inte låta bli att le åt tanken att äntligen få hämnas min far, men min halvbror ser bekymmrad ut. Att ta order från sin lillasyster är kankse inte så enkelt som man kan tro.
Ninety-Nine Nights snurrar för fullt i min 360. Detta är förmodligen den första riktiga kraftmätningen av vad Xbox 360 klarar av. Jag blir nästan förstummad av synen av hundratals goblins som kommer rusande emot mig, men med några enkla knapptryck ligger de snart döda vid mina fötter. De verkar inte förstå att man kanske ska passa sig för någon som klyver tiotals personer i ett svep. Nåväl, de lär sig snart!
Dungeons & Dragons 2.5 spelades i helgen. Jag missade den senaste spelträffen pga jobb. Hade egentligen inte missat så mycket. Gruppen hade begett sig till "The Tempel of Elemental Evil", varför man överhuvud taget vill bege sig till en plast med de namnet vet jag inte. Förmodligen för alla skatter som väntar där. Och skatter hittade vi. Kanske inte lika mycket som i träskfortet, men ändå. Vi följde alla Kubbes exempel och dödade först och ställde frågor sen. Varför en kirgare med Int 7 bestämmer vet jag inte heller. Men jag antar att samma lag råder här, den med störst svärd bestämmer. Efter flera timmars dödande tog orken slut och vi beslöt oss för att spara resten av templet till en annan gång. Jag tog lvl 4 med min Bard och fick ett magiskt +1 svärd. Mina magiska kunskaper ökade också, men de är smått meningslösa utan en mentor som kan lära mig nya spells.
Final Fantasy XI går dåligt. Har inte spelat det på ett par dagar. Tyvärr kan jag inte påstå att jag saknar det. Har ju fortfarande inte hunnit ta oss till "Dunes" där spelet riktigt kommer igång. Är bara lvl 11 och det känns så fruktansvärt avlägset innan spelet kommer igång. Man måste få ett sub-job, chocobo, airship-pass, och gud vet vad. Jag vet faktiskt inte om det finns tid att spela så mycket mer.
Blev grymt sugen att spela bärdspel när våran D&D kampanj påminner så sjukt mycket om ett sådant.
Rum - Monster - Rum - Monster - Korridor - Monster - Monster - Monster - Skatt ...
Frågade Andreas, om Christoffer hade lämnat kvar Dungeons & Dragons the Boardgame när han flyttade till Norrköping, utan framgång. Självklart hade han tagit med sig det i flytten. Funderar på om man själv ska ta och införskaffa det, fast det kanske är lika bra att hålla hårt i Warhammer Quest och leta reda på, eller göra egna expansioner och äventyr till det.
I brist på annat så halkade jag in på www.gametrailers.com och kollade in deras recension av Enchanted Arms, det första riktiga RPG spelet till konsolen. Japanskt. Turn-baserat. Grymt snygg grafik. Vad kan gå fel? Men för att citera KG - "Enchanted Arms tror jag är som många 360-spel, snyggt men totalt utan själ och karaktär". Kanske borde man vänta in Dead Rising, Lost Planet och Bullet Witch
Jag har hunnit ge både Chromehounds och Saint's Row en spelomgång tack vare Xbox-Live. Spel som på förhand verkat lovande men bara fallit allt eftersom tiden gått. Chromehounds lyckades inte med så mycket förutom grafiken. Spelet var rätt stelt och mecharna var extremt fula. Saint's Row var å andra sidan rätt okej förutom en sak. Det är GTA. Gängbråk, bilstölder, knark, vapen och horor... snälla kan vi inte få något nytt snart? Spelet bjuder dock på en innovativ grej. Ett onlineläge. Dock så har jag hört att spelet lär lagga så fort mer än 6 personer spelar på samma bana. Och det är ju aldrig en bra sak.
Om man ändå hade tid och ekonomin för allt de roliga...Over and out!