Oh, the memories...



Shadow of the Horned Rat
Spelet som jag aldrig klarade ut. Troll Country var omöjligt, fastän man kunde skjuta oändlig med eldbollar från svärdet genom att hålla in ctrl. Mitt bästa minne var när alv-karaktären spöade en enhet med över 30st Black Orcs på egen hand, det hände dock aldrig mer än en gång.
Bäst - var kanonerna som kunde spränga allt och alla, och som nästan aldrig missade
Sämst - att man inte kunde flytta runt de magiska föremålen mellan enheterna



Dark Omen

Förmodligen det PC-spel som jag klarat ut flest gånger. En feg klassiker var att köra över sista bossen The Dread King med en Steam Tank. Man fick följa en intressant resa genom Imperiet och både se Kislev och Bretonnia. Var dock besviken över att man aldrig fick behålla den Treeman man hjälpte. Ett stort plus var även patcherna som gjorde att man kunde spela kampanjen som Orcs och Undead.
Bäst - Bright Wizards som kunde teleportera sig, hålla fast fiender, bränna dem och kasta kometer
Sämst - att Zombies flydde



Mark of Chaos
Det senaste i Warhammer Fantasy serie. Jag har ännu inte klarat ut det men det är redan en klassiker i mina ögon. Dock så saknar jag så klart hjälten från de föregående spelen, men krigarprästen är nästan lika cool. Underligaste ögonblicket än så länge är när en enhet Chosen Chaos Knights chargar mina High Elf Spearmen som bygger upp en sköldvägg och dödar alla utan att ta någon skada själv.
Bäst - att karaktärerna är väldigt individuella och kan duellera mot varandra
Sämst - att skyttet känns lite väl för bra, till och med norrmänen kastar ju yxor som besatta


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback