Så var Splinter Cell - Double Agent avklarat. Storyn har då absolut förbättrat sig i förhållande till sina föregångare, men det är samtidigt kanske ingen större bedrift. Det är få saker här i livet som bättre än att smyga runt i ett släckt rum med mörkersyn - eller nightvision som det heter. Dock förekom det inge påtvingande val att göra. Ska jag hjälpa NSA eller terroristerna? Man kan alltid göra både och. Lite besviken blev man också då det inte finns någon slutstrid. Rensade rummet med terroristledaren och hans goons på färre än 30 skott. Aja, jag ska inte gnälla för mycket. Ska så småningom testa online läget.

Sophie har fått D&D sjukan. Hon införskaffade nyligen en Forgotten Realms-box, med Baulders Gate, Never Winter Nights och Icewind Dale spelen och deras expansioner. Dock dröjde det inte länge innan hon åter igen plockade upp det hon gillar mest - MMORPG. Hon återinstallerade Dungeons & Dragons - Online och springer nu runt med sin alviska paladin(!) och bankar kobolder.

Jag återvända igår till Seras för att kolla hur pass rostiga mina Gears of War skills blivit. Det var ganska pinsamt då jag de 4 första matcherna hamnade på sista plats varje gång. Kännde mig som en ordentlig börda för mitt lag. Det var först då jag började snacka med Emil i telefon samtidigt som vinden vände. Från att ligga på  0 poäng tog jag mig upp i 185 på bara två rundor. Och med självförtroendet kommer vinsterna. Ska nog fortsätta lira det idag i brist på annat.

Jag gjorde ett försök till att börja spela Baulders Gate II. Men till att börja med fanns det oändligt med karaktärer jag vill göra att det är omöjligt att bestämma sig för en. För det andra är jag inte så överdrivet bra på D&D reglerna och har absolut ingen koll på magin - det blir överdrivet besvärligt att hela tiden gå in och läsa vad varje enskild spell gör, och sedan försöka lista ut vilken som är bra. Och det känns olustigt att sova i flera timmar inne i en dungeon bara för att få tillbaka spelslots och hit points.