Igår såg vi Ultramarines: the Movie (om det nu ens är filmens riktigt namn). En animerad spelfilm på 76 minuter, i vad som måste vara ett botten rekord i handling, animation och allt annat dramaturgiskt. Nu hade man ju såklart inte förväntat sig ett mästerverk i klass med vad Pixar och Dreamworks slänger ur sig. Jag är väl medveten om att deras budget har varit låg... men frågan är väl då om det ens var värt att producera denna skit?

Till att börja med så är animationerna i klass med FMW sekvernserna vi såg på i början av 90-talet. Alla marines ser lika gamla och tragiska ut, deras rörelser är alldels för stela och samtidigt för simpla.

Handlingen kan jag inte ens beskriva då det knappt fanns någon. Ett gäng marines beger sig till en öde planet för att leta några andra marines. Ett tredje gäng med marines (läs Chaos Marines) kommer och anfaller dem. De goda vinner. The end. Oh noes, a spoiler!

Jag hade inte ens stora förhoppningar på storyn. Om det är något man lärt sig från 40K's universum så är det att det finns extremt mycket mytologi och händelser att berätta. Ändå envisas filmen skapare om att 90% av filmen består av walk-and-talk. De övriga 10% är för- och eftertexterna samt de få action sekvenser som inte ens når upp i Dawn of Wars klass.



Älskar hur han försöker rädda hela situationen genom att säga hur man ska se filmen och tänka hur det var när man som 12 åring upptäckte Warhammer (What the fuck?). Och hur nästa försök till att säga något positivt är "this is something I'm gonna buy and play in the background while I'm gaming with my buddies". Dude, du tänker inte ens se filmen med dem?!



En betydligt mer rättvis recension av filmen. Men undvik den i vilket fall som helst.