Sophie återvände till Azeroth för ett par veckor sedan. Kubbe var inte långt därefter. Sen dröjde det inte länge för mig och Mats att återaktivera våra konton. Jag fick i alla fall 10 gratis dagar tack vare att jag varit inaktiv lite mer än i ett års tid. Men faktus är att det behövdes bara drygt 10 minuter i spelet för att inse varför jag lämnade det bakom mig.

Jag provade att logga in på en av mina karaktärer med hög level, men det känndes lite som att spela med en främling. Jag hade inte sett honom på väldigt länge. Visste inte vars jag var eller vad jag höll på med sist. Inte heller blev jag klokare över att alla mina skills och talents försvunnit sedan flera patcher tillbaka. Det känndes helt enkelt inte okej. Fast jag var inte riktigt redo att ge upp bara för det. Utan jag plockade fram lite heirlooms och rullade fram en ny karaktär för att se om han kunde vinna tillbaka mig.

Svaret på det var kort och gott; Nej!

Det är inte längre samma spel, på gott och ont. Visst kan jag förstå tanken bakom att göra allting lättare och mer tillgängligt. Men charmen är helt borta. Jag saknar att behöva springa flera zoner bara för att hitta en båt över till andra kontinenten. Jag saknar att crafting faktiskt var spännande och inte bara ett nödvändigt ont för att få pengar och de slutgiltiga recepten på epiks. Jag saknar till och med att man fick jobba häcken av sig för att få den där hästen när man till slut nådde level 40. Men kanske mest av allt saknar jag det sociala i spelet.

Jag fullkomligt älskade att göra instancer tidigare. Att jaga ihop folk för en grupp och klara ut en instance gjorde mig riktigt glad. Man lärde sig vilka spelare som var duktiga och man lärde sig vilka spelare man skulle undvika. Det blev ett spel i sig att lära sig de social reglerna som gällde och använde faktiskt sin friend list på ett helt annat sätt. Nu för tiden är det bara att trycka på en knapp och försöka blåsa igenom allting så snabbt och smärtfritt som möjligt. Ingen har tid att stanna upp och prata. Visst kan gillen ibland vara svaret på de problemen, men de allra flesta har ändå sina grupper inom gillen som de questar och gör instancer med, och att komma med i dem är inte de lättaste.

Kanske har jag bara blivit gammal och gnällig gubbe som tycker att allting var bättre förr. Då var ~120:- i månaden inget att snacka om för ett spel man gillade. Men nu spenderar jag hellre de pengarna på något trevligare... typ ett par fina espresso koppar.