Har hunnit med och spela Tera effektivt i 3 dagar nu. Gjorde min första instance med Sophie igår kväll och känner att det är dags att kanske skriva en rad eller två om vad jag tycker än så länge.

Det är ju ingen direkt hemlighet att spelet är fruktansvärt snyggt, men alla spel som släpps nu för tiden tar hela tiden ett steg längre i den frågan. Min laptop pallar med spelet oväntat bra, trots att jag bara har 2 Ghz. Texturer kan ladda långsamt ibland och huvudstaden ger mig alltid rätt mycket lagg.

Questandet är precis som i vilket annat MMO som helst. Du har dina "döda X av Y", "walkie-talkie" och de fruktansvärt långsamma "escort" questsen. En formel som förmodligen kommer ligga kvar i denna genre för evigt har jag en känsla av. Nåja, det funkar ju i andra spel, så varför även inte här?

Vad som gör, eller ska göra, Tera unikt är stridssystemet. Man måste sikta med sina attacker och i stort sett hela tiden hålla sig i rörelse för att undvika/blockera attacker från fienden. Jag får erkänna att jag tyckte inledningsvis att det var ett dumt påhitt, men jag har snabbt fått ändra åsikt.

Som den eviga tank-spelaren så är Tera något av de mest givande spelen att spela. För en gångs skull så handlar det inte om att jag bara ska hålla aggro på en boss medan jag blir healad och alla andra gör skada på den. Nu får man hela tiden sitta och försöka lära sig bossarnas mönstar redan i första grottan för att inte dö. När måste jag parrera och när kan jag lägga in ett par smällar för att behålla aggro. Egentligen kanske detta är en ganska liten detalj, men den gör stor skillnad för mig.

Vi avrundade kvällen igår på level 24 och ett par "blues" rikare. Får se när nästa speltillfälle ges.