Har precis tagit mig igenom den första boken, The Blade Itself, i Joe Abercrombies triologi om lagen. Det har varit en ganska annorlunda fantasy bok i förhållande till vad jag brukar läsa, vilket alltid är kul.

Likt många andra böcker så har även den här varit lite trögstartad vad som gäller handlingen. Däremot så innehåller den extremt intressanta karaktärer som nästan kan jämnföras med dem i A Game of Thrones. Dock betydligt färre personer, och framförallt relationer, att hålla reda på. Det som gör karaktärerna så unika i det här sammanhänget är att det egentligen inte finns någon riktigt protagonist, eller hjälte. I första boken så får man främst följa tre karaktärer - Logen, Glokta och Jezal.

Logen Ninefingers är en barbar från det otämjda norr. Inte fullt så oväntat så saknar han ett finger, något som inte förklaras i detalj, och han går även under smeknamnet "The Bloody Nine". Logen lever ett liv i exil och är konstant på flykt utan den lag som lyder i norr. Han stöter dock snart ihop med en man som säger sig vara Bayaz, den legendariska första magikern, som behöver Logens hjälp.

Sand de Glokta var en gång i tiden Unionens främsta fäktare och en framgångsrik krigare tills den dagen han togs till fånga av det södra Imperiet. Han fick spendera 700 dagar i tortyr. Med utmejslade tänder och flådd hus blev han tillslut befriad och arbetar nu för Unionens inkvisitörer där han själv blivit en tortyrmästare. Han får i uppgift att avslöja den korruption som håller på att sprida sig genom Unionen. Något han inte skyr några medel från att slutföra.

Till sist så har vi Jezal Luthar. En ung sprätthök, vars enda intresse är att bli full och få unga kvinnor i sin säng. Han har dock tagit på sig uppgiften att även bli Unionens främsta fäktare i de årliga mästerskapen. Dock har han svårt att hålla sig fokuserad när hans bästa väns syster anländer i staden. Lite förbjuden kärlek kan väl inte skada...

Som ni märker så kretsar den första boken om att man ska få lära känna karaktärerna. Boken tar inte riktigt fart förän 300 sidor in, men då har man redan blivit fängslad av karktärerna och inte själva historien som boken försöker förtälja. Särskilt Glokta fånga min uppmärksamhet, kanske för att han påminner en del om Tyrion i aGoT, en fysiskt svag men jävligt rapp i käft individ.

Boken slutar dock ganska precis när det blivit som mest intressant och action fylld. Men då är det ju också en triologi och jag har ytterligare två böcker att se fram emot.

Hysteriskt rolig parodi på den gamla tecknade D&D serien som gick för många, många år sedan.

Free content var det någon som surrade om. Fick lust på att öva både på att rita döskallar och träna gråskala. Faktiskt rätt nöjd med resultatet omän jag bara la ner drygt 40 minuter på den. Lider av någon form av bokstavskombination när jag inte kan spendera timmar på en och samma bild som vissa andra klarar av.

Aja, det kommer väl sluta med att jag har en portfolio med ett hundratal halvfärdiga bilder...

Om jag kunde bygga en tidsmaskin så skulle jag nöja mig med att åka till söndag, så att jag äntligen får se första avsnittet av GoT. Varför är det inte söndag ännu?!?!

Gick och såg Disneys adaptering av John Carter of Mars på bio igår. Och jag måste säga att jag var tämligen besviken över filmen. Nu hade jag inte direkt de största förhoppningarna över filmen, men det var slarvigt utförd. Jag tyckte att på förhand hade de all möjlighet i världen till ett relativt bra manus och värld att leka i, men de fummlar bort chansen.

Nu är det inte så att den på något sätt var dåligt gjord. Tvärtom. Effekterna var riktigt fina och mars-människorna var lika spektakulära, om inte ännu mer, än i någon Star Wars film. Till och med 3D effekterna var bra gjorda utan att bli tjatiga. Hela problemet med filmen är dock är den förutsätter att vi som åskadare redan ska ha förkundskap om John Carters universum.

Det finns extremt mycket detaljer, information och relationer som bara nämns, men aldrig förklaras. Vilket i sin tur leder till att man tappar lite intresse i att ens försöka hänga med i vad som stundtals händer. Ett annat problem är all action... eller snarare brist på action. Hade förväntningar på att få se en riktigt äventyrs film. Me de action sekvenser som är med är oftast korta och röriga så att man inte får riktigt grepp om vad som sker.

Sen så avslutas den på vanlig manér med rum för uppföljare, något som jag tror vi aldrig, aldrig, aldrig kommer att få se.

Kort och gott så skulle jag vilja säga att det är en helt okej film. Inte mycket mer än så.

Första avsnittet av nya Avatar: The Legend of Korra har läkt ut på nätet. Finns tydligen även att se på Viemo. Enda problemet är väl att vi får vänta på avsnitt nummer två tills senare i April då serien har sin officiellea premiär.

Fuck yeah! Ytterligare en orsak att fylla i sin April kalender. Legend of Korra får release den 14:e April.

Nu håller Depp och Burton på igen... and I like it.

Jag blev plötsligt ännu mer pepp på denna film.

En första ordentligt inblick i hur stridssytemet kommer att fungera i det kommande rollspelet. Även om man inte får skapa sin egen karaktär så gillar jag skarpt de alternativ man får välja mellan. Tror helt klart jag kommer spela igenom spelet som den röda prästen i första hand, men det återstår ju att se.

Wohoo! Så sent som igår kollade jag upp om det inte vore dags att installera och börja spela det gamla stratergispelet XCOM. Nu kanske jag håller hårt i min 40:- som spelet kostar på Steam och inväntar detta istället.