A fascinating look into the mental predisposition of the highest ranked kendo practitioners.

Harder than becoming a lawyer or a surgeon in Japan is becoming a 8th dan Kendo Swordsman. This docu chronicles two2 men and their attempt to reach that peak - one is a former National Kendo Champion who has failed the very 1st step of the test 4 times. The other is a 78 year old man who has been taking the test for 24 years.

Har fortfarande inte tagit mig igenom något av de Xbox spel jag köpte (Bayonetta, Conan och Prince of Persia), har spelet rätt mycket i både Bayonetta och Conan medan prinsen fått ligga och vila. Conan känns nästan avklarat, och det har varit en såndär lagom resa. Spelet är långt ifrån perfekt men väldigt underhållande. Att tajma counter-attacks, hugga av kroppsdelar och skratta åt ragdoll effekter är sånt som gör det bra.

Bayonetta känns också som att det närmar sig slutet, men eftersom jag har noll koll på storyn har jag ingen bra referensram. Fast å andra sidan har jag fått möta de första bossarna som fiender, vilket brukar peka på att man är nära slutet. Ska se om jag inte kan göra tisdag till en konsoll dag.

Och precis som vanligt manglar jag på så gott jag kan i WoW. Min Druid har väl blivit min minst aktiva karaktär för tillfället, just nu står han mest och packar ihop läder som han försöker kränga på AH. Min Death Knight gjorde debut i helgen som tank, var inte direkt någon större utmaning, men en chans för mig att prova på lite rotations och aggro kontroll. Sen farmar jag EoT så gott jag kan med min Rogue, som jag förövrigt specca till "Mutilate", just nu har jag 2/5 Tier delar. Min mage och shaman försöker jag ta en level med då och då, men det har varit lite slött på den fronten.

I litteraturens värld kämpar jag på med Horus Heresy serien och boken Legion som ger en närmare blick på Alpha Legion. Hittils den absolut segaste boken att komma igång med, men efter drygt 6-7 kaptiel så börjar den komma igång. Svårt att tänka mig att någon bok i serien kommer toppa de 3 första böckerna, men de är ändå sådär lagomt underhållande och väl skrivna.

Nu när Januari lönen äntligen är inom synhåll ska jag nog göra en beställning på något kul i rollspelsväg, och det lutar som sagt mot Dark Heresy böcker.

SF-Bok har fått in del 2 i Haarlock's Legacy serien till Dark Heresy och jag känner ett väldigt stor "måste-ha" begär. Har suttit och läst på tok för mycket 40K fluff, Horus Heresy och Rogue Trader regler för mitt eget bästa. Om inte min plånbok är alldeles för hårt belastat ska jag nog inhandla en ny rollspelsbok eller två.. om inte annat finns det mycket i tv-spels hyllan jag kan tänka mig att bli av med.

Det verkar som att Blizzard fortsätter med att göra instancer ännu enklare. Det började med att man justerade till The Oculus rätt rejält med både enklare bossar och bättre belöning. Nu är det The Old Kingdom, Nexus och The Culling of Stratholme som får sig ett mindre ansiktslyft.

I Old Kingdom handlar det om att Eldar Nadox (första bossen) bara kommer kalla fram 1(!) guardian som gör honom odödlig. Samt att Jedoga Shadowseeker (~3:e bossen) kommer endast att flyga upp i luften och offra 1 av sina elever. De ska även ändra om hur några mobs patrulerar stället. Enligt Blizzard är detta inte för att göra instancen lättare, utan endast att den ska gå lite fortare att klara av.

I Nexus är det bara Anomalus som kommer nerfas. Även den bossen kommer bara kalla fram 1 portal att slå sönder under fighten. Inget av ovanstående har egentligen någonsin varit ett problem, men det är ju alltid trevligt att saker och ting går fortare att göra, särsklit när man har så många karaktärer att dra upp till level 80.

tCoS får väl egentligen den bästa uppgraderingen. Det kommer äntligen vara möjligt att skippa Arthas långa dialog i början av instancen. Nu vill jag bara att de på något sätt skyndar på eskort grejen i Halls of Stone så även den går lite fortare att göra.

Jag har ju inte köpt regel boken till Rogue Trader, men det har i alla fall Edvard gjort. Jag har inte hunnit läsa den sådär jätte noga, men det hade verkligen ett intressant system för att skapa karaktärer, och nog bubblade det upp ett par i min skalle direkt. Nu har FFG släppt lite information om nästa bok som kommer till spelet. Precis som till Dark Heresy så blir det en äventyrsbok som är först att släppas. (Till DH var det boken Purge the Unclean)

Boken heter "Lure of the Expanse" och innehåller 3st fristående äventyr, som jag antar även går att knyta ihop till en kampanj om man skulle önska det. Samtliga tre äventyr handlar om att man har hittat någon glömd/försvunnen civilisation eller liknande och måste kämpa för att komma undan med både livet och rikedommar.

Nu är det bara att tjata på Edvard så han styr upp lite Rogue Trader åt oss

Har fått hem både Conan och den senaste Prince of Persia till 360. Än så länge har jag bara hunnit spela drygt en timme på varje spel, och för något jag betalat mindre än 200:- för är jag väldigt nöjd. Conan är fult, elakt och fullt med roliga ragdoll effekter. Prinsen bjuder dock på lite mer vackra miljöer och animationer, samt en kontroll som inte alltid gör som jag vill.

I WoW blir det såklart mindre speltid. Efter att ha mer eller mindre gearat upp 2 karaktärer på så sjukt mycket HC spelande har jag återgåt till min shaman. Ska försöka att inte ge upp helt på spelet.. har ju trots allt ett mål att uppnå, men en mindre paus är nog inte helt omöjlig.

Sen så har jag, trots mitt förnuft, fallit i full-pris fällan på nytt. Dumt nog gick jag med alldels för mycket pengar i fickan till Gamestop och glodde på nyhetshyllan. Där stod både Darksiders och Bayonetta och ville gå hem med mig. Ett svårt val... men efter lite övervägande valde jag spelet som i alla fall bjuder på boobies (cus boobies are boobies) och gick hem med Bayonetta.

Där har jag hunnit knoga mig igenom drygt 5 timmars spelande. Det märks att det är DMC gänget som är bakom detta spel, det enda som egentligen fattas är huvudpersonen. Tempot är bra, kontrollen är tajt, grafiken är snygg och storyn försvann i samband med introt. Spelet är dock bitvis trail-and-error då vissa sektioner är så löjligt svåra vid första försöket. På gott och ont är det inget större straff på att dö, bara att man får minus poäng på sitt slutscore, som jag antar man behöver om man jagar achivments.

Jag nöjer mig i alla fall med att ta mig igenom det. Om jag nu gör det tillräckligt fort kanske jag kan gå tillbaka på Gamestop och byta spel... men först lite mer Climax scener i Bayonetta

Jag saknar de gamla hederliga wrestling spelen. När ska de någonsin göra comeback? Riktigt män i inoljade kroppar som kastar runt varandra i speedos... okej.. jag fårstår varför de inte finns längre...

2010 verkar inleda spel året i über-våldets tecken. Hack-n-slash har aldrig varit hetare och kvalitén har nog aldrig varit så här bra på en så vanligtvis tam genre. Jag har själv alltid sett hack-n-slash genren som Äventyrs/Plattforms-genren elake lillebror. Det var först när jag spelade Devil May Cry och senare God of War som jag verkligen fick upp ögonen för dessa spel. Och mer av det goda kommer nu.

Nu i Januari har 2st intressanta titlar släppts. Darksiders och Bayonetta, senare (i Februari och Mars) så kommer även Dantes Inferno och God of War 3. Kan ju inte påstå att någon av ovanstående titlar verkar dåliga eller ointressanta, men att skaffa alla 4 kommer nog inte hända mig, men det är ändå kul att leka med tanken och ställa spelen mot varandra.

---

Darksiders utvecklas av Vigil Games (som kommer att utveckla det kommande Warhammer 40K MMO spelet) och som även är deras första spel ut på marknaden. Spelet har en väldigt säregen design som bara dryper utav comic-book. Starka klara färger och överdrivna monster, dessutom är Mark "Skywalker" Hamill med och gör röster. Kortfattat handlar spelet om en av de 4 Apostlarna, nämligen "Krig". Skit har hänt, apokalypsen har kommit för tidigt and what not. Krig/War beskylls. Du ska mörda änglar och demoner (och Dan Brown) för att allt ska bli bra igen. Darksiders ser väl egentligen på pappret ut som den svagaste av de fyra ovannämnda spelen, men det är ändå det här som tilltalar mig mest.



Bayonetta kan man väl se som en spirituell uppföljare till Hideki Kamiyas tidigare spel - Devil May Cry. Här tar man rollen som Sara Pal.. eh.. häxan Bayonetta. Hon är klädd som en slampig bibliotekarie och har revolvrar på sina skor... och hon blir naken när hon använder sig av sina krafter (Åh, japan, ni och era galna ideér). Ärligt talat tror jag bara att man får migrän om man ens försöker sig engagera sig i det här spelet, men det hindrar det ju inte från att se helt mind blowing ut. Helt vansinnigt tempo och de mest intensiva boss-fighterna någonsin utlovas och infrias. Äventyret ska dessutom klockas in på cirka 15 speltimmar, vilket jag anser är rätt mycket för denna typ utav spel. Bayonetta ligger då som en stark 2:a på min "do want" lista.



Dantes Inferno kan ju tyckas vara ett seriösare spel, efter som det på något sätt byger på Dantes Gudomliga Komedi. Dante är din vardaglige riddare under korståget i Acre där han är och smiskar musilmer på Kung Richards begäran. Efter att ha blivit mördad och lämnad inför döden (jepp, killen i den trasiga morgonrocken och lien) så bestämmer sig Dante för göra något åt saken. Har spöar döden, stjäl hans bonde redskap och ger sig på ett personligt korståg ner i helvetet för att rädda sin fru som är fast där nere. Spelet lät som en riktigt dålig version på God of War till en början, men efter att ha sett lite spel sekvenser så verkar även det här kunna bjuda på lite masslakt i Satans domäner.



Sist, men definitivt störst är God of War 3. Det här är en serie som jag gav mig på först i fjol i samband med att min Playstation 2 blev återställd. Inte helt oväntat så var det här spelet precis lika bra som jag hade förväntat mig och det blev ett maratonspelade från början till slut. Nu får sig triologin en avslutning på bästa sätt. Synd bara att jag inte har en Playstation 3 för att kunna ta del av denna episka saga. Kratos är i alla fall sur på de tokiga gudarna och klättrar upp för Olympus för att ha ett snack med Zues, men vi vet alla att hårdingar som Kratos snackar med nävarna (nävar som dessutom är formade som två enroma lejonhuvuden).

'

I miss the music... and Mr.T

Nu har jag haft tillräckligt med ledighet från mitt lilla bloggande. Dags att börja om med alla nördigheter på nytt. Det har ju inte blivit särskilt mycket ledighet under jul/nyår för min del. Spenderat mest tid på jobbet faktiskt. De få lediga dagar jag haft har jag varit med Sophie... och spelat WoW.

Nu när jag maxat min Druid och Death Knight (samt gearat upp dem hyfsat mycket) har jag påbörjat min Shaman lite blygsamt. Har fortfarande knappt rört min Rogue sen jag tog lvl 76, men även har lär väl nå 80 inom en snar framtid. Sophie har även hon lyckats få upp sin första karaktär till 80, som är en Troll Shaman. Så nu spelar vi en massa heroic dungeons tillsammans med Kubbe, Macce, Stefan och inom en snar framtid även Mats.

Ärligt talat så börjar jag känna mig lite mättad på WoW, så jag håller på att skumma tradera efter gamla guldklimpar som jag aldrig införskaffat. Under hela 2009 så har jag bara köpt 5-6 spel till min Xbox, vilket inte alls är särskilt mycket. Att hitta Bioshock, Resident Evil 5, Prototype och liknande spel kan väl inte vara allt för svårt.

Dessutom har jag hört att 2010 ska bli ett bra spelår...